Sida:En krona bland flickor 1919.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


ämnade han lämna rummet med en betydelsefull nick, då hans mor ropade efter honom.

„Vart går du, min gosse?“

„Till Trix, förstås. Adjö, Polly.“ Och mr Thomas avlägsnade sig, hoppandes att den skickliga tonförändringen, från brinnande otålighet till nedlåtande köld, bibringat åtminstone en av de närvarande vissheten att han åtminstone betraktade Trix såsom solen i sin tillvaro och Polly som en liten näspärla.

Om han kunde ha hört hennes skratt och Fannys anmärkningar, skulle hans vrede kokat över! Lyckligtvis besparades honom denna prövning, och han gick sina färde i förhoppning att hans Trix’ koketterier skulle komma honom att glömma den min, varmed Polly besvarade hans spörsmål.

„Kära du, han är så illa lurad, att du inte kan tänka dig maken“, började Fanny, så snart porten smällde igen om honom. „Belle och Trix försökte fånga honom bägge två, och den slugaste knep honom; ty oaktat sina stora miner, är han blödhjärtad som en barnunge. Trix har slagit upp två gånger, ser du, och den tredje blev hon lurad själv. Och vad hon gjorde väsen utav det! Emellertid tror jag nog det grep henne ganska hårt, ty hon ville inte gå ut alls och blev mager och blek och blå, så att det gjorde en riktigt ont att se. Jag beklagade och hade henne här tätt som oftast, och Tom tog hennes parti; jag måste medgiva att han alltid är färdig att hjälpa den som lider orättvist, och det är vackert av honom. Nå, hon spelade också den övergivna mycket fiffigt, lät Tom roa henne och ledde honom så, att den stackars gossen tappade koncepterna, och en dag, då han fann henne gråtande (över sin nya hatt, som inte klädde henne), trodde han att dett var i sorgen över mr Banks uppförande; och för att trösta henne så friade han, det nötet. Det var allt vad hon ville, hon knep honom genast och nu står han där vackert i klämman, ty sedan hon åter blev förlovad, är hon

99