„Det blir en lantlig kvällsvard, flickor“, sade Polly medan hon flög omkring och sysslade. „Här är riktig grädde, limpa, hemmabakade skorpor och honung från mina egna kupor. Mamma rustade ut mig med så mycket mat, att jag är riktigt glad att få litet främmande, ty jag kan inte äta upp alltsammans fort nog. Bred smör på det rostade brödet, Rosa, och lägg det där lilla locket över. Säg mig till när teet kokar, och för allt i världen, trampa inte på Nikodemus.“
„Du blir bestämt en duktig husmor med tiden“, sade Fanny, då hon såg på medan Polly dukade bordet så nätt och skyndsamt, att det var ett nöje däråt.
„Jojo, det skadar inte att öva sig“, skrattade Polly, i det hon fyllde sitt tekök av bleck och slog sig ned framför brickan med en husmoderlig min, lustig att åse.
„Det här var det mest utsökta kalas jag varit med om", anmärkte Rosa med munnen full av honung sedan man väl kommit sig i gång. „Jag önskar bara jag hade ett sådant här litet rum med en katt och en fågel som inte ville äta upp varandra och ett litet nätt tekök och finge rosta så mycket bröd jag ville.“
Rosas tankfulla begär hälsades med en sådan salva av skratt, att miss Mills inne hos sig smålog över sin ensliga kvällsvard och lilla Nicke brast ut i en riktig extas utav sång, där han satt på sockerskålen och såg sig själv till godo.
„Jag bryr mig inte så mycket om teköket och det rostade brödet, men jag avundas dig ditt goda lynne, Polly“, sade Fanny då munterheten hunnit lägga sig. „Jag är så led vid allt och alla, att jag stundom tycker mig färdig att dö utav ennui. Känner du aldrig någonting dylikt?“
„Ibland blir jag väl litet trött på saker och ting, men då nappar jag genast tag uti dammborsten och sopar, eller tvättar, eller promenerar, eller sysslar med någonting riktigt ivrigt och Här jag slutat finner jag vanligtvis ledsnaden borta, eller åtmin-
