Sida:En krona bland flickor 1919.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


dem“, sade Polly glad att äntligen få säga något för egen räkning.

„De äro bra nog i sitt slag. Men jag tycker om riktigt spännande noveller; gör inte ni det?“

Polly slapp ifrån förödmjukelsen att tillstå det hon aldrig läst någon sådan genom ankomsten av monsieur, en gråhårig gammal fransman, som uttförde sina åliggande med en min av undergivenhet som vittnade att han var van att tjäna såsom offerbock åt flinsjuka skolflickor. De unga damerna rabblade igenom läxan, skrevo ett tema och läste en liten fransk historia. Men den tycktes icke göra synnerligt intryck på dem, ehuru monsieur visade sig mycket beredvillig att förklara allt för dem; och Polly riktigt rodnade på sin väns vägnar när denna, på tillfrågan vad det var för en ryktbar fransman, som deltog i Amerikanska frihetskriget, svarade Lamartine, i stället för Lafayette.

Timmen gick snart till ända, och sedan Fanny tagit en musiklektion i ett annat rum, medan Polly såg på, var fristunden inne. De yngre flickorna promenerade på gården, arm i arm, och tuggade smörgåsar; andra stannade i skolrummen för att läsa och prata, men Fanny jämte två av kamraterna, Belle och Trix, gingo att frukostera i ett fint konditori i närheten, och Polly följde beskedligt efter utan att våga kasta fram en vink om pepparkakan som farmor hade stoppat i hennes ficka. Den rara bruna kakan fick också ligga där och smulas sönder, medan Polly försökte tillfredsställa sin verkligen goda aptit med en glace och tre bakelser.

Flickorna tycktes vara upprymda, i synnerhet sedan de […[ws 1]] ynlingen, att spatsera utefter de mest befolkade gatorna, för att Polly skulle ansett honom såsom en gosse, om han icke burit en hög kastorhatt. Fanny lämnade sina olyckliga vänner, som måste återvända till skolan, och gick, åtföljd av den ståtlige ynlingen, att spatsera utefter de mest befolkade gatorna för att

  1. En rad saknas i faksimilet. I Anna Sofia Molls översättning ”En gammaldags flicka” från 1870 lyder det saknade partiet:
    … isynnerhet sedan en liten herre slutit sig till deras sällskap. Han hade ett så ungt ansigte, att Polly skulle hafva ansett honom för en gosse, … (Litteraturbanken)
21