Sida:En krona bland flickor 1919.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Karin mycket väl kan fylla hennes plats; och nu tänker hon verkligen skaffa sig sitt uppehälle själv och avstå sin andel av inkomsterna i hemmet åt Will. Vad den flickan ändå kan försaka!“ och Fanny såg så högtidlig ut som om Polly haft för avsikt att göra någon ryslig självuppoffring.

„Hon är en förståndig, ädelsinnad flicka, och jag högaktar henne för detta beslut“, sade mr Shaw eftertryckligt.

„Om hon gör allvar av sin plan, skulle jag önska att Rosa tog lektioner av henne; Fanny kan göra som hon vill, men det skulle göra mig ett nöje, om jag fick höra någon av mina flickor sjunga som Polly. Hennes små täcka sånger lämpa sig bättre för gammalt folk än edra operasaker, och mamma var mycket road av dem.“

Vid detta yttrande blickade mr Shaw bort till den vrå invid härden där farmor brukade sitta. Hennes länstol stod nu tom, det gamla vänliga ansiktet var borta och ett kärleksfullt minne var allt vad som återstod.

„Jag vill gärna lära det, pappa, och Polly är en utmärkt lärarinna, det vet jag; hon är alltid tålig och förstår att göra allting angenämt. Jag hoppas att hon skall få tillräckligt elever, så att hon kan börja genast“, sade Rosa.

„När kommer hon?“ frågade mrs Shaw mycket villig att hjälpa Polly, men inom sig beslutad att Rosa skulle fullända sin talang under ledning av den lärare som var mest anlitad av noblessen.

„Det säger hon inte. Hon tackar mig för bjudningen att komma hit som vanligt, men säger att hon ämnar skrida till verket oförtövat och att hon anser det bäst att genast slå ned i sitt eget lilla rum. Jag tycker det skall komma att förefalla litet besynnerligt att veta Polly i staden och ändå inte se henne hos oss.“


90