gör sig fåfäng möda med brygd, om drickat lägges på osmakliga käril. Enlag behöfwer ej nyttjas, så framt icke tunnan förut igenom wårdslöshet fått osmak, då hon ändock föga hjelpes. Den som ej har Iskällare på landet, får et hälsosammare dricka, om det tappas på bouteiller, så snart kärilet är upslagit. På brygg-lagen bör man äfwen wara granlaga; friska rinnande källor äro de bästa, och bör man aldrig nyttja sjöwatten dertil om sommarn, så framt någon möjlighet gifwes, at få källwatten. En warsam bryggerska sköter äfwen sina bryggkäril efter bruket, på samma sätt som om drickstunnor förmält är, och bewarar dem ifrån gistna och osmak til nästa brygd.
Det är högst nödigt, at äfwen wårda källaren, så at ingen röta må skämma luften under hwalfwet. Den bör städas, samt beläggas med friskt granris under kärilen, hwarje lördag; och märkes någon wätska under tunnorna, borttages den med en spade och torr sand lägges i stället. En frisk grästårfwa lagd under tunnan, skal fria drickat ifrån rubbning wid åskewäder, dock kan man ej utgifwa oförsökta saker för wisshet. Om en hushållare har tilfälle, at fria drickskällare ifrån matwaror, gör han sig et ypperligt gagn, och lärer hwar och en förnuftig matmoder, häldre försaka et eller annat öfwerflödigt boningsrum, än umbära särskilta källrar för dricka, matwaror och grönsaker. Wil en hushållerska hafwa nöje och heder för sin möda, bör hon ej eller göra långt emellan källarvisiterna, för at se om alt är i sit behöriga skick, äfwen tilhålla pigan at med torra trasor i källarn, torka under och omkring tappen, så at slem och
