swalna öfwer natten. Wingar, hals, ben och lår skäras först bort, och uttages innanmätet wid buken som på höns; hwarpå hela bakdelen skiljes nätt ifrån bröstet; desse saltas för sig sjelfwe uti et tätt rensmakligt käril, med skinnsidan neder och lagom salt; prässas wäl med låck och stenar, sam uptagas til rökning 3 weckor efter insaltningen. De doppas då först i upkokadt watten och formeras skickligt med händerna, hwart bröst öfwerklädes med grått papper eller linnepapper, och sedan de hängt några dagar i kall rök, förwaras de på samma sätt som annat spickekött.
Då man har tilräcklig gåseslakt om hösten, gör man sig et godt gagn med deras bakdelar, som krossas med en yxa och nedsaltas för sig sjelfwe under god tyngd, at de snart få laka på sig. Af et enda sådan bakskråf, som då ej behöfwer wattenläggas, kan man koka en gryta god och mustig soppa, med hel- eller korngryn, och afredd med litet mjölk för 6 a 8 personer i twänne mål; et wida bättre gagn, än låta detta torka och härskna wid gåshalfwan, hwarigenom det blir både onyttigt och ohälsosamt. Låren göra äfwen bättre nytta då de insyltas om hösten, än då man om sommaren näppeligen får en riktig skifwa kött af dem. Sedan man nu nyttjat kråset och bloden til swartsoppa och istret til smör för tjenstefolket, frågas om icke gåsen gjort fullt gagn för sig uti hushållet, och långt bättre än då hon på et spett rinner bort uti et ohälsosamt flått, och utgör dessutom på det sättet en skadlig spis för swaga magar.
Men hon utgör ännu en winst den wi här i Swerige wårdslöst förkasta, och bör skrifwas på
