wårt förlust-conto. Gässen släppa fjedrar twänne gånger om året, som är bekant; desse fjedrar äga på sina ställen i Tyskland et dubbelt wärde, och kallas lefwande fjeder; de behöfwa ej at spritas, emedan pennorna äro altid lika mjuka med fjedern, de klimpa sig intet, men yfwa sig som stålfjedrar och låta intet gerna packa sig. Sängkläder af desse fjedrar äro mycket lätta, och hålla ut til hela mansåldrar utan at nötas. Om någon på denna säkra och försökta beskrifningen finner mödan wärdt, at samla detta i wårt land wårdslösade godset, skal han noga efterse då gässena börjar släppa fjedern, som snart märkes i deras hus; då tager man gåsen bittida om morgonen innan hon ätit, binder wingarna tilhopa med et band på ryggen, samt lägger hufwudet under ena wingen; man sätter sig då wid et litet kar och plåckar bort alla de yttre fjedrarna, som då ej sitta så hårdt fast, at de kunna förorsaka gässen någon sweda. Man får ej plåcka längre än til det stället där kräfwan tager wid, men annars under bröstet ända ner, och lämnas ej mera qwar än 3 a 4 stycken stora fjedrar, som ligga i krok under wingarna för at bära dem uppe. Hulldunen få på intet sätt röras, ej eller plåckas något af ryggen, men utur hwarje winga ryckes de 3 främsta och längsta pennorna, annars sloka de och beswära gåsen. Wid alt detta är gåsen ej mera beswärad, än at hon ruskar sig litet och äter begärligt af det korn hwarmed hon trakteras. Denna första plåckning sker mäst emellan pingst och midsommar; den andra när stubbåkern öpnas til creaturens tjenst, då ungarna undergå samma öde, som gör en wacker tilökning på fjedersamlingen.
