och som oftast slå et par slefwar kallt watten öfwer dem. När de kokat en god timma äro de färdiga, och deräst proportionerne warit riktiga, försäkras at ingen enda korf skal förloras.
At skira Talg.
Går lättast för sig, om man, då slaktet är slutadt, begynner hacka, skära och bulta honom, innan senorna för mycket torkat tilsammans. Man lägger honom sedan uti en så, hwarest han trampas i så många ljumma watten, til des det sista man slår ifrån honom ser rent ut. Då kramas han tilhopa i stora bållar, som läggas uti en stor kjettil, tillika med en skopa frisk urin och litet watten. Detta sättes på sakta kohleld at smälta, och då det är skett, silas talgen up i smärre käril at stå öfwer natten, då han utstjelpes och renskrapas. Om talgen får ligga en tid i wäderdrag at torka, blir han både hwit och hård.
Då man ärnar stöpa ljus, kan han ännu en gång omskiras med urin, om han ej skulle synas nog ren.
At lätta arbetet wid ljusstöpningen, doppar man wekarna i talg aftonen förut, och då de börjat stelna, tages de af stickorna och rullas med händerna på et jämnt bord, hwarest man låter dem ligga til morgonen, då man i största hast får upträda raka och styfwa ljus utan armplåga.
At stöpa ljus af grankåda.
Är et försökt medel, at spara talgljus i alla uthus, som behöfwa uplysas. Man samlar grankåda, lägger den i tunna men ej förslitna grofwa lärftspåsar om et kannrum; desse läggas uti en stor kjettil, dock ej för många til antalet på en gång,
