bräde ofwanpå och wäl tyngd, at de så slås tilbaka; skulle man se at några äro för fuktige, sedan de efter et par dagar tagas ur prässen, hänger man dem up på sina ställen et par dagar til. Så snart de tagas undan brädet, bör man bortskära stickorna, som då går ganska lätt, binda fisken i knippor, och förwara honom. När han skal brukas, lägges han i watten öfwer natten med en björkaskpåse så stor, som et hönsägg. Kokar honom dagen derpå och saltar sedan han kokat en stund, dock i så god tid, at han får til hälften koka med saltet, som gör honom både mör och smaklig. Man försäkrar om detta iakttages, at färsk gädda ej skal saknas, så länge tilgång är på den torra.
Gjös.
Handteras på samma sätt som gädda, utan at twättas, men fordrar en starkare gnidning under torkningen, at man får bort det hwita slemmiga fettet som sitter wid buken och tager snart härsknad til sig. De som på landet hafwa tilräckligt gjös-fiske, kunde härmed tilföra stadsboen en mera läcker wara, än den frusna och ofta förskämda gjösen. Ingen så god torr fisk gifwes som gjös, då han handteras efter anwisningen; ty han blir hwit som snö och smälter i munnen, så framt han ej får ligga lik i några dagar, men handteras så snart han kommit up utur sjön; i annat fall härsknar han snart, blir röd och osmaklig, äfwen om solen kommer åt honom. Försöket skal prisa förslaget.
