Abborrar.
Som man ärnar torka, böra intet fjällas, ty de förlora då aldeles sin must. Man bör derföre ej taga andra dertil än de större, som med beqwämlighet kunna befrias ifrån fjällen, sedan de äro kokade. Denna slags torrfisk är också läcker, när han blir rätt handterad. Alla torra fisk-sorter utom gädda, behöfwa ej askpåse, då de läggas i watten at blötas. En liten påminnelse wid kokningen af torrfisk är, at man då fisken kokat til hälften tager honom utur sit spad, borttager fjällen, och silar spadet, lägger honom tilbaka och saltar lagom, samt låter honom bli fullkokad. Om man sparar denna sysslan til dess fisken skal anrättas, går det långsamt, och fisken blir både kall och seg; dessutom är han på detta sättet mera snygg och smaklig.
Åhl.
Handteras på samma sätt, då man wil torka honom; men om det hwita fettslemmet ej wil följa linnet, bortskrapas det med en knif; och bewaras han då bäst för härsknad, när han torkar fort och får sit förwarings rum, dit ingen sol kommer åt honom. Så är det wäl med all torrfisk, men den feta är i synnerhet grannlaga.
Braxen.
Är äfwen en god torr fisk, likaledes insaltad, allenast han ej kommer i watten, men torkas och gnides wäl på insidan med et kläde, samt får behålla sina fjäll, til des han är kokad.
Lutgäddor.
Torkas wäl med linne, spjälas och uphängas i torkwinden så for de äro rensade, och blifwa på detta sättet både hwita och wälsmakande, sedan de äro lut-lagde.
