ymnighet, är undranswärdt, at desse behagliga winer så litet omtalas.
Af stärkbär göres äfwen en mycket god sallat på följande sätt: man kokar en lag af et halfstop ätticka och et qwarter mellansirap, eller alt efter myckenheten af de bär man ärnar sylta, och sedan de äro wäl rensade, nedlagde uti en stenkruka, slår man kokheta lagen på dem, binder öfwer med en ren serviette och låter stå til andra dagen; då hälles lagen af, omkokas på nytt med mera sött, en god stund under flitig skumning, slås åter hett på bären och står ännu en natt; hwarpå detta förwaras i glasburk, och öfwerträffar i smaken många andra sallater.
Af de små krikon, som bli mogna sent på hösten, kan man göra detsamma, men på dem slås lagen sedan den är kall, annars krympa de ihop, och skulle om wintern börja at synas mögel ofwan på dem, hälles lagen af, kokas och skummas, kallnas och hälles tilbaka, så hålla de sig hela året och äro rätt goda. Af dem blir äfwen et godt marmelad om skinnet flås bort, stenarna tages ut och de kokas til en tjock gröt med mellansirap.
At förwara Äplen.
Är försökt på mångahanda sätt, men det har befunnits wara bäst, om man har tilfälle at lämna dem et rum hwarest de på golfwet eller dertil, beredde lafwar få ligga utbredde på litet tunn halm i fria luften, öfwerbredas med fällar eller täcken då stark köld infinner sig, som borttages så fort kölden är förbi, samt rensas ifrån dem som synas få fläckar til rutnad. På detta sättet hafwa de hållit sig långt in på wåren, allenast frukten i sig
