Denna werkliga olyckan för hushållståndet, står nu mera näpligen at afhjelpas; ty får man wara betänkt uppå, huru detta onda åtminstone til någon del må kunna lindras.
Wi böra altid betrakta dem, som medmänniskor, af et och samma ursprung, lika deltagande i alla Guds nådebewisningar, och huru uti detta mästerliga och wälbestälta urwärket, de så snart hade kunnat få wår, och wi deras plats. I följe häraf, upkommer hos oss en Christlig medömkan öfwer deras mindre förmonliga öde; den åter föder en slags wälwilja, at å wår sida lindra deras träldom, så mycket möjligt är; ursäkta deras drägliga fel, härrörande til större delen af en slät upfostran, underwisa dem med godhet; och efter yttersta förmåga tilse, at desse som arbeta både för sig och oss, måtte tilräckligt och ordentligt åtnjuta det brödet, deras arbete förtjenar.
En rättsinnig matmoder glömmer egen hwila, och ofta egna fördelar, för at rätt och Christligt styra för sit folk; hon ömkar sig öfwer deras tunga bördor, och söker at lindra deras möda igenom en ordentlig matredning och et wänligt bemötande; som likwäl är så afpassadt, at hon på intet sätt skadar den wärdighet, henne tilkommer, och utom hwars bibehållande, hon ej kan uträtta något godt hos et illa upfödt folk.
Nu til Matredningen.
Hwilken bör så långt man förmår wara i god ordning tilstäld, på sina wissa timmar och stunder, at arbetet ej förhindras igenom kokerskans senfärdighet.
