Torrfisken bör lutas ordentligt, utwattnas, skötas och wårdas ifrån elak luft, mask och dylikt. Den tarfliga saucen på honom bör wara god och tilräcklig.
Hwad som tjenar til deras så kallade supmat, måste en matmoder wäl efterse, at den blir riktigt tillagad, så at hon utan osmak kan äta den sjelf. Ju mindre den består af feta och mustiga saker, ju angelägnare är, at medelst tilredningen göra den smaklig.
Mjölet til wällingen bör wara godt och befriat ifrån sådor; och om den skal blifwa god, med litet mjölk, slår man den tilärnade mjölken först i grytan, hwispar så mycket mjöl deruti, at det blir som en tunn gröt, hwilken klappas en god stund med slefwen, och spädes deruti så mycket upkokadt watten litet i sänder under hwispning, at wällingen blir lagom tjock, som då saltas och kokar en liten stund med saltet, hwilket bruk sätter bättre smak på all slags mat. På detta sättet, skola wisst icke tjenstefolket behöfwa klaga öfwer klimpig wattwälling; ty at mjölet får swälla och koka tilfyllest uti mjölken, gör honom söt och mustig. En kokerska får ej wid denna slags tilredningen klaga öfwer beswär och kort tid; ty den mödan blir altid en winst, som kan förädla maten och göra tjenstfolket nöjda. Skulle mjölken ej hålla koka, får man då göra på annat sätt, för at undwika ystad och wedbränd wälling: wattnet bör då först kokas up med saltet, och mjölet hwispas uti mjölken medan den är kall, som sedan röres uti det kokade wattnet under jämn hwispning, til des wällingen är fullkokad och aflyftad, så blir den både slät och god.
