Wid tilredningen af deras dricksoppa, måste man äfwen bruka aktsamhet; ty denna är en wederwärdig föda, då hon är ystad, wedbränd, tjock, sådig och kokad af surt dricka.
Drickat bör först kokas up och skummas; mjölet hwispas deruti til lagom tjocklek, och sedan mjölken, litet efter hand under ständigt hwispande, til des soppan kokat up, då hon saltas och aflyftas. De som hafwa råd och god wilja, bruka äfwen at pläga folket med litet brun sirap häruti; men i alla sådana fall, bör en ung matmoder rätta sig efter landsens sed; ty alt det, som allenast utgör en wällust för gomen, hörer ej til den dagliga spisens ordentliga beredande; och händer at en matmoder på en främmande ort, ofta skadar både sig och sina grannar med för mycken wälwilja för sit tjenstefolk.
Kokerskan bör tilhållas, at hålla kokgrytorna rena och fria ifrån swärta; hwilken obehagliga färg förminskar wärdet på kåhl och ärter. Äro ärterna hårdkokade, hjelpas de igenom blötning i watten öfwer natten. Man kokar dem för sig sjelfwe, om man är mohn om, at få dem mosige, och innan man slår dem tilhopa med köttet eller fläsket, så jämkas spadet til lagom sälta.
Man får äfwen noga efterse en owårdig kokerska, om hon ej skal laga kåhl för folket, som åt fyrfotorna; den bör skrädas wäl, hackas eller skäras efter landsens sed, och köttspadet wara lagom salt; några sönderhackade feta ben göra ganska mycket til god smak, om de kokas ibland kåhlen, äfwen en göpen gryn, som då mäst gör tilfyllest för annan afredning.
En ren, fast grof duk, bör det bestås sälskapet,
