110
Med öckenkänslan till följeslagerska och
herrskarinna hade jag småningom dragit mig undan
det glada, larmande sällskapet och slutligen
slagit mig ned på en ringlagd lina längst fram i
fartygets stäf. Der satt jag och suckade midt
ibland min själs dimmor. — »Boken» — tänkte
jag hastigt — »boken kan skingra dem» — och
grep i fickan efter Ehrensvärds skrifter. Men
händelsen gjorde, att jag i stället fick tag på det
cigarrfodral, som jag hittat vid hasselbusken.
Nå — tänkte jag — slumpens tärningar visa understundom sexorall. Låt mig se, hvad fodralet innehåller!
Jag öppnade det och fann: l:o en half cigarr, — 2:o en hel dito, — 3:o sex styfver i löspengar, — 4:o en trubbig blyertzpenna — och 5:o ett hoprulladt och fullskrifvet papper.
Aha! — tänkte jag — här har jag ett medikament åt min Psyche. Slumpen eller försynen må hafva skickat mig det; jag mottager det i begge fallen med tacksamt hjerta. — Och så upprullade jag papperet och läste — N.B. sedan jag stoppat och tändt min pipa — följande manuscript, hvilket här, med författarens tillåtelse, meddelas.
Fabel.
Venstra ögat och munnen, hvilka tyckte sig lida orätt, det förstnämnda derigenom, att högra
