Sida:En liten lustresa.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
111

ögat alltid satt till höger, den sednare derigenom, att näsan satt högre än han, öfverenskommo en vacker dag att läsa lagen för hvar sin förman.

Venstra ögat började affären och sade till det högra:

Hvarför skall jag alltid sitta till venster, all­tid innehafva den ringare platsen? Är jag då sämre än du? Är ej min synförmåga lika stark, som din? Arbetar jag, vakar jag icke lika myc­ket som du?

Och det högra ögat svarade:

Lider du verkligen något deraf, att du sit­ter till venster? Tillfalla ej dig lika stora an­delar af ljuset, som mig? Ser du ej samma före­mål, som jag, och njuter du, slumrar du icke lika mycket och lika ofta, som jag? Hvad har du egentligen att klaga öfver?

Med detta svar måste venstra ögat låta sig nöja. Men munnen tänkte: min opposition skall lyckas bättre; ty jag har kraftigare argumenter att anföra. Derpå grep han sig an och sade till näsan:

Hvarför skall du hafva en högre plats i ansigtet, än jag? Jag äter och dricker och tillför hela organismen sin näring; men hvad uträttar