Således har du ej slutat läsningen af Solgers
Erwin? frågade samvetet.
Nej! — svarade jag.
Ej heller har du skrifvit svar på de två angelägna brefven? — frågade samvetet.
Nej! — svarade jag.
Ej heller har du besökt den der vännen, som ligger så sjuk? — frågade samvetet.
Nej! — svarade jag — allt detta hinner jag ju göra i morgon.
Hvad du har för en olycksalig procrastinations-vana! — suckade samvetet.— Aldrig hör jag annat än: i morgon, i morgon! Således har du — fortfor det — icke gjort något gagn på hela Guds långa dag?
Gagn — svarade jag — jo visst! Jag har ju lefvat hela långa dagen och dymedelst kommit ännu ett steg närmare min graf. Ligger ej deri ett ganska väsendtligt gagn?
Oförskämde! — utropade lilla samvetet — jag hör på ditt svar, att du har druckit mera, än nyttigt är.
Min bästa mamsell! — svarade jag — just nu står jag i begrepp att draga af mig byxorna m. m. och jag hemställer till ert eget visa bepröfvande, om och huruvida det passar sig för en mamsell, att assistera vid dessa operationer?
