mellan de bugande sädesaxen. Han är en stark, redlig och klok man. För öfrigt hafva skickliga fysionomister på hans ansigte läst följande tänkespråk: »den som har ärter och fläsk och fårskinnspels, kan se ned på en verld och förakta densamma».
Så långt om slätten i allmänhet; nu några ord om den ofvannämnde fliken i synnerhet.
Den begränsas i söder af en flock tillbakaträngda urfödingar, tall, gran, ek och björk, i norr deremot af Roxen, som är en ful bengel till sjö. Der finnes ej tecken till holmar eller öar, hvilka dock äro lika nödvändiga för en sjö, som vill kallas vacker, som episoder äro det för en episkt dikt med samma anspråk. Men om Roxen utmärker sig för sin fulhet, så utmärker han sig deremot för sin nytta; ty han utgör en respektabel länk i Götha kanalkedja. O nytta och fulhet! I vårt nordiska klimat ären j alltför ofta sammanvuxna, liksom de siamesiska tvillingarna! — Mellan Linköping och Wreta Kloster genomskäres slätten af en rak — stundom krokig — landsväg, på begge sidor garnerad med pilar, dem slättbonden planterat, måhända i den berömliga afsigt, att han och hans barn och barnabarn ej måtte alldeles glömma, hur trän se ut. I början af sommaren har denna slätt sina små behag. Den, som
