Sida:En liten lustresa.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

32

tycker om lyrik, kan der få höra lärkorna sjunga. Den, som har böjelse för solidare nöjen, kan få höra åkerskärorna, som ligga här och der bland säden och recensera lärkornas sånger.

Nu känner du lokalen. Jag fortsätter derföre berättelsen om min vandring.

Bäst jag gick, mötte jag en kalesch med tre hästar för. Den innehöll, kusken oberäknad, en herre med fru, en gosse och en kammarjungfru. Att de, som sutto i framsätet voro äkta makar, slutar jag deraf, att de gjort halft höger och venster sväng ifrån hvarandra, så att den ena såg åt norr och den andra åt sydost. Askar och kof­fertar förutan all ända stodo framme och bak, och på vagnsdörren prunkade en vapensköld med friherrlig krona.

Herr baronen — ty baron måste han enligt vagnsdörrens vittnesmål kallas — var en mycket lång och smal man, baronessan deremot en liten och knubbig Evadotter. Äktenskap, der den ena contrahenten är lång, som en humlestång, och den andra trind och kort, som ett kägelklot, höra ej till undantagen, utan till regeln. Mången har an­märkt detta före mig, men ingen har före mig lyckats att utforska orsaken, hvilken är ingen annan, än Guds böjelse för republikanismen. Om