Sida:En liten lustresa.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
39

den materiella solen skall förblifva i orubbadt skick, fordras bland annat, att hennes massa förblifver den samma, utan tillökning och utan förminskning. Månne ej en sådan naturlag äfven gäller för hen­nes bana omkring den andliga solen? Månne det qvantum af dumhet och elakhet, som ursprung­ligen tillkommer planeten, skulle kunna förändras utan vådliga, ja rent af förstörande följder? Jag tror det icke. Antagom nu för ett ögonblick, att sju gånger sjuhundratusen skeppund dumhet, så ock sju gånger sjuhundratusen skeppund elakhet, allt ifrån skapelsedagen tillhöra jorden, och att denna endast bebos af sjuhundratusen menniskor. Uan att fördjupa oss i en krånglig aritmetiks la­byrinter, inse vi genast, att hvarje menniska bor­de, så vidt fördelningen skedde jemnt, hafva på sin lott sju skeppund dumhet och sju skeppund elakhet. Sker åter fördelningen ojemnt, så att t. ex. på hvar sjunde menniskas skuldror läggas fyrationio skeppund dumhet och fyrationio skeppund elakhet, så kunna de återstående sexhundratusen menniskorna göra anspråk på att anses för heder­ligt och förståndigt folk. Men yfvas böra de icke deröfver, utan alltid påminna sig, att deras sämre lottade likar äro martyrer för deras skull, och att de hafva dem att tacka för både sitt förstånd och sin ärlighet.