52
munklatin. Midtpå stenarna äro vapensköldar uthuggna, och öfver dem hänga kronor af förgyldt jern.
Förgyldt jern! — det kallar jag en lycklig tanke. Dessa kronor beteckna verdslig makt ej endast genom sin form, utan äfven genom sin materia. Guld och jern — corruption och våld — se der krafter, som beherrska verlden, alltid hafva beherrskat och alltid skola beherrska den, om icke — —
Jag höll på att skrifva: om icke i en aflägsen framtid, t. ex. några millioner år härefter, skulle gå i fullbordan, hvad abbé De la Mennais profetiskt yttrar i »En Troendes Ord». Jag ser — säger han — Satan, som flyr, och Christus, som kommer för att styra verlden.
Den första kungagraf, som jag besåg, var Inge Halstanssons. Stenen var sprucken på snedden och klockaren sköt undan ena delen deraf — så att sprickan blef rymligare — pekade sedan nedåt och sade: benen ligga på botten och man kan räcka dem. Jag stack ned handen, fick tag i en dödskalle, drog den upp i dagsljuset och betraktade den.
Sanningen att säga, såg den ut, som en vanlig dödskalle — t. ex. en tiggares — och troligen skulle jag, der jag nu stod och hvälfde den i mina händer, hafva förr eller sednare
