80
Men all härlighet hafver en ända. När första vinbuteljen var drucken, suckade åldermannen och sade: håhå!
Hur så? — frågade jag.
I stället för svar gaf han mig en fråga. Kan du säga mig — sade han — hvad Sverige har för gagn af sin förening med Norrige?
Jag funderade en god stund och svarade sedan: nej, det kan jag — Gud strafle mig! — icke.
Åtminstone — fortfor åldermannen — borde denna förening lända oss till lindring i afseende på första hufvudtiteln; derest ej så underligt skulle vara, att en kung, som får en krona till, i och med detsamma får en mage till, så att han behöfver äta mera än tillförene.
Hur kommer du — frågade jag — just nu på det der ämnet?
Åjo — svarade åldermannen — jag tänkte på huru väl det vore, om en flitig och ordentlig handtverkare kunde årligen bestå sig två glada dagar, sådana som denna. Nu kan han det icke, utan måste nöja sig med en, emedan kronoutlagorna äro för dryga. Och så tänkte jag på hur den odrägliga skattebördan skulle lämpligast kunna minskas; och så —
