sucka och tala högt för sig sjelf. Ack — sade han — om jag hade ett lass med guld, perlor och ädla stenar, så stort som åtta hästar orka draga!
Derpå teg han några ögonblick, suckade sedan ånyo och sade: ack, om jag hade ett par hundrade riksdaler!
Åter uppstod en paus, hvarefter jag hörde Måsse sucka för tredje gången och säga: ack, om jag hade litet ost och bröd!
Denna klimax eller — rättare sagdt — vestgöthe-klimax roade mig betydligt och jag tyckte, att auctor borde efter omständigheterna belönas. Hederlige Måsse! — sade jag och klappade honom på axeln — här står någon, som gerna vill ge dig litet ost och bröd.
Måsse spratt till, sprang upp, sträckte ut handen och sade: nå, så tag hit då!
Haf icke så brådtom, svarade jag. Nyssnämnda matvaror brukar jag ej bära på mig; men de finnas till köps vid närmsta gästgifvaregård, dit jag nu står på väg. Gör mig sällskap till Berg, så skall du få ditt lystmäte fullt.
Nå så kom då! — sade Måsse och vandrade åstad med steg, ingalunda för små eller för långsamma. Sin fiol med dertill hörande stråke bar
