Sida:En liten lustresa.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
90

utfästa sig att, när aftonen kom, berätta ett visst antal sagor, hvaremot jag, å min sida, utfäste mig att hela dagen igenom »vara snäll», såsom termen lydde. Vanligtvis tröttnade hon, när hon berättat halfva antalet, och ville köpa sig fri från andra hälften med pepparkakor, en för hvarje saga; men aldrig fick hon mig att gå in derpå: jag tog sagorna och gaf pepparkakorna på båten. Min lystnad efter sagor har visserligen minskat sig betydligt sedan den tiden; men hela det födgeni, som jag då visade, har jag ännu i behåll, hvilket alla, som känna mig, kunna intyga.

Berätta en saga, om du kan, sade jag till Måsse.

Jag kan många sagor, svarade Måsse, och ingen är värd mindre än en sup; men en kan jag, som är värd en och en half.

Drag till med den, sade jag.

Då öppnade Måsse sin mund och talade och sade: för många, många hundra år sedan, i kung Orres tid —

Jag afbröt honom och frågade: hvad var det för en kung?

Måsse svarade: händelsen, som jag ämnar berätta, är en otrolig händelse; och om otroliga händelser brukar man alltid säga, att de händt i kung Orres tid. För öfrigt vet jag ej, om kung