Jag har redan sagt, att berget består af hvit qvarts, hvari något glänsande lerskiffer är inmängdt. På en höjd af några hundra fot öfver slätten sutto på åtskilliga ställen fläckar af konglomerat vidhäftade den fasta klippan. Till sin hårdhet och bindeämnets natur liknade de sådana massor, som man dagligen kan få se bilda sig på åtskilliga kuster. Jag tviflar icke på att dessa småstensbäddar uppkommit på samma sätt under en tid, då den stora kalkformationen aflagrades i det omgifvande hafvet. Vi kunna taga för gifvet, att den hårda qvartsens taggiga och splittrade former ännu röja inverkan af det öppna hafvets vågor.
Jag var på det hela taget missbelåten med denna bergvandring. Till och med utsigten var obetydligt: en slätt lik ett haf, men utan dess sköna färg och skarpt begränsade horizont. Landskapet var emellertid ovanligt och en smula fara gaf det någonting retande, liksom salt förhöjer smaken på kött. Faran var likväl högst ringa, ty mina begge följeslagare gjorde upp en god eld, hvilket aldrig sker, när man misstänker att indianer äro i närheten. Jag nådde vår lägerplats vid solnedgången och sedan jag druckit mycket maté och rökt några cigarretter, lagade jag i ordning min bädd för natten. Blåsten var mycket stark och kall, men jag sof aldrig bättre.
Den 10 september. — Sedan vi på förmiddagen raskt länsat undan för vinden, kommo vi på middagen till postan Sauce. På vägen sågo vi en stor mängd hjortar och invid berget en guanaco. Slätten som stöter emot Sierran genomskäres af några egendomliga skölgångar, af hvilka en var omkring tjugo fot bred och minst trettio fot djup. Vi tvungos derföre att göra en ansenlig omväg, innan vi kunde finna en genomfart. Vi tillbragte natten vid postan och samtalet rörde sig som vanligt omkring indianerna. Sierra Ventana var förr ett vanligt tillhåll för dem och många strider stodo der för en tio år sedan. Min vägvisare hade varit närvarande, när flera indianer dödades. Qvinnorna undkommo till spetsen af åsen och slogos förtvifladt med stora stenar och flera räddade sig sålunda.
Den 11 september. — Vi foro vidare till tredje postan i sällskap med den löjtnant, som förde befälet öfver densamma. Afståndet uppgifves vara sju mil, men detta är blott på höft och vanligen äro dessa uppgifter öfverdrifna. Vägen var enformig öfver en torr, gräsbevuxen slätt. På högra handen funnos på större och mindre afstånd några låga kullar. Vi redo öfver en fortsättning af dem nära postan. Innan vår framkomst mötte vi en stor hjord af hornboskap och hästar, vaktade af femton soldater; men många sades hafva gått förlorade. Det är ytterst svårt
