kött är mycket hvitt och godt när det blifvit kokadt, men användes sällan.
Biscachan har en mycket egen vana att släpa alla slags hårda föremål till ingången af sin håla; också ligger kring hvarje sådan grupp af ingångar en mängd kreatursben, stenar, tistelstjelkar, hårda jordklimpar, torr spillning, o. s. v. samlade i en hög, hvilken stundom skulle kunna fylla en hel skottkärra. En trovärdig person omtalade för mig, att en herre tappade sitt ur under en ridt en mörk natt; men då han på morgonen vände tillbaka samma väg och dervid genomsökte omgifningarne af alla biscacha-kulor långs med vägen, fann han snart sitt förlorade ur. Denna vana att upplocka allt som ligger på marken i närheten af dess boning måste förorsaka biscachan mycket bestyr. Jag är alldeles ur stånd att göra ens den aflägsnaste gissning om ändamålet dermed. Icke kan det vara till försvar, emedan allt detta skräp hufvudsakligen lägges ofvanför hålans mynning, hvilken går ned i jorden med mycket liten lutning. Tvifvelsutan finnes något mycket godt skäl dertill, men landets invånare äro äfven alldeles okunniga derom. Den enda liknande företeelse jag känner, är den besynnerliga nyholländska fågeln Calodera maculata’s vana att bygga en prydlig hvälfd gång af qvistar, hvari han leker, och rundt omkring hvilken han hopsamlar land- och hafssnäckor, ben och fjädrar, isynnerhet dem som äro vackert färgade. Mr. Gould, som beskrifvit detta förhållande, säger mig, att infödingarne söka vid lekplatserna, när de förlorat något hårdt föremål och han vet att en tobakspipa blifvit sålunda återfunnen.
Den lilla ugglan (Athene cunicularia), hvilken så ofta har blifvit omtalad, bebor på slätterna vid Buenos Aires uteslutande biscachans hålor; men i Banda Oriental utarbetar hon sjelf sin kula. På ljusa dagen, men isynnerhet om aftnarne, får man se dessa fåglar stå öfverallt parvis på högarne invid hålorna. Om man oroar dem, så gå de antingen in i hålet eller flytta sig under ett gällt, sträft skri med en egendomlig sväfvande flygt ett litet stycke, hvarefter de vända sig om och blicka stadigt på sin förföljare. Ibland om qvällarne kan man få höra dem tjuta. Jag fann i magen på tvenne, som jag dödade, qvarlefvor af möss och en dag såg jag huru de dödade och bortförde en liten orm. Man påstår att ormar äro deras vanliga byte om dagarne. Jag vill här omnämna såsom ett bevis på de olikartade födoämnen, hvarpå ugglor lefva, att en art, som dödades på holmarne i Chonosarkipelagen, hade magen full med rätt stora krabbor. I Indien finnes ett slags fiskande ugglor, hvilka likaledes fånga krabbor.
