en böna i två delar, fukta dessa och fästa en hälft på hvardera tinningen, der de lätt häfta fast. Det anses icke vara bra att borttaga bönorna eller plåstret, utan bör man låta dem falla af; också händer det ibland, när man frågar en person med plåsterlappar, huru det står till, att han svarar: ”jag hade hufvudvärk i förgår”. Många botemedel, som nyttjas af landsfolket, äro både löjliga och besynnerliga, fast för vämjeliga för att kunna omtalas. En af de minst osnygga kurerna är att skära upp två valpar och binda dem på ömse sidor om en afbruten lem. Små hårlösa hundar eftersökas mycket för att sofva vid fötterna på sjuklingar.
S:ta Fé är en liten tyst och stilla stad, som hålles ren samt i godt skick. Guvernören Lopez var en simpel soldat vid revolutions-tiden, men har nu i sjutton år varit vid makten. Denna varaktighet af hans välde beror på hans tyranniska styrelsesätt; ty envälde tyckes ännu vara bättre passande för dessa länder, än en republikansk styrelseform. Guvernörens älsklingsbestyr är att jaga indianer. För en kort tid sedan dödade han fyrtioåtta och sålde barnen för femtio till sjuttio riksdaler stycket.
Den 5 oktober. — Vi satte öfver Parana och kommo till Bajada de S:ta Fé, en stad på motsatta stranden. Denna öfverfärd dröjde några timmar, emedan floden här bestod af en labyrint af små strömmar, som voro åtskilda af låga, skogbevuxna öar. Jag hade ett rekommendationsbref till en gammal spanjor från Catalonien, af hvilken jag rönte den ovanligaste gästfrihet. Bajada är hufvudstaden i Entre Rios. Ar 1825 hyste staden 6,000 invånare och landskapet 30,000; likväl har, fast invånarnes antal är så litet, intet landskap lidit mera af blodiga och våldsamma revolutioner. De stoltsera med en folkförsamling, ministrar, en stående här och landshöfding, så att det alls icke är att förundra sig öfver att de ha sina revolutioner. En gång i tiden måste detta blifva ett af de rikaste länder i La Plata. Marken är af omvexlande beskaffenhet och mycket bördig, och då landskapet så godt som liknar en ö, erbjuder det två stora förbindelseleder förmedelst floderna Parana och Uruguay.
Jag blef uppehållen här i fem dagar, hvarunder jag sysselsatte mig med att undersöka det omgifvande landets geologi, som är mycket intressant. Vi se här vid klintarnes underkant bäddar med hajtänder och hafssnäckor af utdöda arter, hvilka bäddar ofvantill öfvergå i en hårdnad mergel och denna åter till Pampas’ röda, lerartade jord med dess kalkgyttringar och ben af landdäggdjur. Denna lodräta genomskärning talar tydligt till oss om en stor vik med rent saltvatten, hvilken småningom uppgrundades
