morgonen stego vi tidigt upp i hopp om att kunna rida ett godt stycke väg; men detta var ett fåfängt försök, ty alla floder hade stigit öfver sina bräddar. Vi öfverforo i båtar strömmarne Cannelones, S:ta Lucia och San José och förlorade sålunda mycken tid. På en föregående utflygt öfvergick jag Lucia nära dess mynning och förvånades öfver att se huru lätt våra hästar, ehuru icke vana dervid, summo öfver en sträcka af åtminstone nio hundra alnar. Då jag omnämde detta i Monte Video, berättade man mig att ett fartyg, som hade några konstberidare och deras hästar om bord, led skeppsbrott på La Plata hvarvid en häst sam öfver en mil till stranden. Under dagens lopp roade jag mig med att se den skicklighet, hvarmed en gaucho tvang en istadig häst att simma öfver en flod. Han klädde af sig, och hoppande på hästens rygg red han ut i vattnet till dess djuret icke längre bottnade; då gled han ned från landen, tog fast i svansen och så ofta som hästen vände om, skrämde han honom att simma vidare genom att stänka vatten i synen på honom. Så snart hästen nådde botten på andra stranden, satte mannen sig upp och satt säkert med tygel i hand innan hästen hunnit komma i land. En naken menniska på en osadlad häst är ett vackert skådespel; jag hade förut ingen föreställning om huru väl dessa båda varelser passa för hvarandra. Hästens svans är ett mycket nyttigt bihang; ty jag öfverfor en gång en flod i en båt med fyra personer, hvilken båt färjades öfver på samma sätt som den nyss omförmälde gauchon. Om en man och en häst skola öfvergå en bred ström, är den bästa utvägen för karlen att taga fast i manen eller sadelknappen och simma med den andra armen.
Vi tillbragte natten och följande dagen vid postgården Cufre. Om aftonen anlände postkarlen eller brefbäraren. Han var en dag efter sin tid, till följe derföre att Rio Rozario svämmat öfver sina bräddar. Detta betydde emellertid icke stort; ty fastän han färdats genom några af de förnämsta städerna i Banda Oriental, bestod hela hans post af två bref! Utsigten från huset var behaglig, öfver en vågig, grön yta med La Plata framskymtande i fjerran. Jag märker, att jag ser detta landskap med helt andra ögon, än jag gjorde vid min första ankomst. Jag erinrar mig att jag då tyckte att det var ovanligt slätt; men nu sedan jag ridit öfver Pampas, förvånades jag endast öfver att någonting kunnat föranleda mig att kalla det slätt. Landet består af den ena vågformiga åsen bakom den andra, i sig sjelfva icke synnerligt stora, men verkliga berg i jemförelse med slätterna vid S:ta Fé. Till följe af dessa ojemnheter har man ett öfverflöd på små åar och gräset är grönt och frodigt.
