Den 17 november. — Vi öfverforo Rosario, som var djup och snabb, och sedan vi farit genom byn Colla, anlände vi vid middagstiden till Colonia del Sacramiento. Afståndet är tio mil genom ett land, som är bevuxet med fint gräs, men obetydligt försedt med boskap och inbyggare. Man inbjöd mig att stanna öfver natten i Colonia och påföljande dagen åtfölja en herre till hans landtgård, der det fans några kalkstensklippor. Staden är bygd på en bergudde, nästan på samma sätt som Monte Video. Den är starkt befästad, men både befästningar och stad ledo mycket under brasilianska kriget. Den är mycket gammal och de oregelbundna gatorna samt de omgifvande lundarne af gamla orange- och aprikosträd, gaf den ett täckt utseende. Kyrkan är en märkvärdig ruin. Den begagnades till krutmagasin och blixten slog ned i den vid ett af de tio tusen åskvädren vid La Plata. Två tredjedelar af bygnaden sprängdes i luften ända från grunden och det öfriga står som ett splittradt och märkligt minne af blixtens och krutets förenade kraft. Om aftonen vandrade jag omkring stadens till hälften förstörda murar. Den var hufvudskådeplatsen för brasilianska kriget, ett krig som var mycket olycksbringande för detta land, icke så mycket i anseende till sina omedelbara följder, som derigenom, att det gaf upphof till en mängd generaler och alla andra officersgrader. Man räknar i La Platas förenta stater flera generaler (fastän obesoldade) än i hela konungariket Storbritannien. Dessa herrar hafva fått smak för makten och hafva alls ingenting emot litet krig, hvarföre de alltid flera äro färdiga att väcka oro och störta en styrelse, som hittills aldrig hvilat på någon fast grund. Jag märkte likväl här och på andra ställen ett mycket stort intresse för det förestående presidentvalet och detta tyckes vara ett godt tecken för denna lilla kolonis välgång. Invånarne göra ej anspråk på mycken bildning hos sina representanter; ty jag hörde några personer öfverlägga om förtjensterna hos dem för Colonia och man sade, ”att fast de icke voro affärsmän, så kunde de alla likväl skrifva sina namn”; och härmed tycktes de anse att hvarje förnuftig man borde vara belåten.
Den 18 november. — Jag red med min värd till hans estancia vid Arroyo de San Juan. På aftonen gjorde vi en ridt omkring egendomen, hvilken innehöll något öfver en half qvadratmil och låg i hvad man kallar en ”rincon”, det vill säga hade ena sidan begränsad af La Plata och de begge andra af icke vadbara åar. Der fans en förträfflig hamn för små fartyg och ett öfverflöd af småskog, hvilken är af värde såsom lemnande bränsle åt Buenos Aires. Jag ville gerna veta värdet af en så fullständig landtgård. Af boskap funnos 3,000 stycken och den
