Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
140[kap. viii.
banda oriental och patagonien.

med lätta och ombytliga vindar. Till följe häraf kunna vi icke antaga, att insekterna blåst ut från land, utan vi måste göra den slutsatsen att de frivilligt flugit ut. Den stora mängden af Colias tyckes till en början lemna ett liknande exempel som de, hvilka antecknats om en annan fjärils (Vanessa cardui) flyttningar. Men förekomsten af andra insekter gör detta fall olikartadt och till och med svårfattligare. Innan solnedgången uppkom en stark bris från norr och denna måste hafva orsakat tusentals fjärilars och andra insekters undergång.

Vid ett annat tillfälle, när vi voro tre mil utanför Cap Corrientes, hade jag ett nät i sjön för att fånga hafsdjur. Då jag drog upp det, fann jag deri till min öfverraskning en ansenlig mängd skalbaggar, och ehuru de voro i öppna sjön, tycktes de icke hafva tagit mycken skada af det salta vattnet. Jag förlorade somliga arter, men de, som jag har qvar, tillhöra slägtena Colymbetes, Hydroporus, Hydrobius (två arter), Notaphus, Cynucus, Adimonia och Scarabæus. Jag trodde i början att dessa insekter af blåsten drifvits ut från stranden, men då jag eftertänkte att af dessa åtta arter fyra lefva i vattnet och två andra göra detta till en del, så syntes det mig sannolikast att de flutit ut i hafvet med en liten ström, som tjenar till aflopp för en insjö nära Cap Corrientes. Vare härmed huru som helst, så är det en märklig omständighet, att finna lefvande insekter simmande i öppna hafvet tre mil från närmaste land. Man har några uppgifter om att insekter blåst ut från Patagoniens stränder. Cook såg det, liksom sedan kapten King på Adventure. Orsaken härtill är sannolikt bristen på skydd vare sig af träd eller kullar, så att en insekt mycket lätt under flygten blåses ut i hafvet med en aflandig vind. Det märkvärdigaste exempel jag har hört på att en insekt fångats långt från land, var när en stor gräshoppa (Acrydium) flög om bord, då Beagle var lovart om Cap Verd-öarne och då närmaste land, som icke låg alldeles utsatt för passadvinden, var det fulla sextio mil[1] aflägsna Cap Blanco på afrikanska kusten.

Vid åtskilliga tillfällen, när Beagle låg innanför La Plata-mynningen, öfvertäcktes taklet med nät likt Marietråds-spindelns. En dag (d. 1 november 1832) egnade jag synnerlig uppmärksamhet häråt. Vädret hade varit vackert och klart och på morgonen var luften full med små flockor af spindelväf, liksom på höstdagarne hos oss. Fartyget gick för en stadig, fast lätt bris och åt det håll hvarifrån vinden kom, var det tio mil till närmsta land. En ofantlig mängd af en liten, omkring en tiondels tum lång spindel,

  1. Flugorna, som ofta följa ett skepp några dagar på dess färd från hamn till hamn, lemna fartyget och försvinna snart allesamman.