Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1834.]175
vilda natur-uppträden

I en tvärgenomskärning af dessa dalar visar sig bottnen nästan vågrät eller höjer sig endast obetydligt mot båda sidor. Till följe häraf vill det tyckas, som om blocken skulle hafva rört sig från dalens öfversta ända; men i verkligheten tyckes det sannolikare, att de nedstörtat från de närmaste branterna och att de sedan medelst någon dallrande rörelse af öfverväldigande kraft utjemnats i ett enda sammanhängande hvarf[1]. Om man under den jordbäfning,[2] som 1835 förstörde Concepcion i Chile, ansåg det förvånande att små kroppar kunde kastas några tum från marken, hvad skola vi då säga om en rörelse, hvilken kommit stycken af flera skeppunds vigt att flytta sig framåt liksom sandkorn på ett i dallrande rörelse försatt bräde och kommit dem att lägga sig jemt? Jag har i den Andiska Cordilleran sett tydliga märken huru ofantliga berg brutits i stycken som om de endast varit en tunn skorpa och lagren ligga kastade på sina lodräta kanter; men aldrig gaf mig någon annan naturscen, så som dessa ”stenströmmar”, en liflig föreställning om ett jordskalf, till hvilket vi i historiska berättelser förgäfves söka något motstycke; och likväl skall väl kunskapens framåtskridande sannolikt en gång gifva en enkel förklaring på denna företeelse, liksom den redan gifvit oss en öfver sättet för de öfver Europas slätter utströdda rullstensblockens förflyttning, hvilket så länge ansågs oförklarligt.

Jag har ej mycket att förtälja om dessa öars fauna. Jag har förut beskrifvit gamen eller Polyborus. Vidare finnes några hökar, ugglor och några få, små landfåglar. Sjöfåglarne äro särdeles talrika och att döma af gamla sjöfarandes berättelser, måste de fordom hafva varit ännu talrikare. En dag såg jag en kormorant leka med en fisk, som han fångat. Åtta gånger efter hvarandra släppte fågeln sitt byte, dök derpå efter detsamma och förde det för hvar gång åter tillbaka till ytan. I Zoologiska trädgården har jag sett en utter behandla en fisk på samma sätt, som katten leker med råttan. Jag känner icke till något annat exempel på att naturen visar sig så afsigtligt grym. Då jag en annan dag hade stält mig sjelf emellan en penguin (Aptenodytes demersa) och vattnet, var jag mycket road af att gifva akt på hans beteende. Han var en käck fågel och till dess han

  1. ”Vi hafva gripits af en icke mindre förvåning vid åsynen af den otaliga mängd stenar af alla storlekar, som ehuru kastade huller om buller, som om de hade blifvit helt vårdslöst hopade för att fylla skölgångarne, likväl ligga i en viss ordning. Man tröttnade icke att beundra naturens underbara verkningar”. Pernety sid. 526.
  2. En invånare i Mendoza, och följaktligen en kompetent domare i detta fall, försäkrade mig, att han under de många år, som han bott på dessa öar, aldrig känt den ringaste tillstymmelse till någon jordbäfning.