Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
204[kap. x.
eldslandet.

Jag tror att menniskan står på en lägre utvecklingsgrad i denna yttersta del af Sydamerika, än annorstädes på jordklotet. Öboerna af de tvenne raser, som lefva i Stilla hafvet, äro jemförelsevis hyfsade. Eskimoen i sin underjordiska koja njuter något af lifvets beqvämligheter och ådagalägger mycken skicklighet i sin kanot, när den är fullt utrustad. Några sydafrikanska stammar, som ströfva omkring för att söka rötter samt lefva gömda på de vilda och ofruktbara slätterna, äro tillräckligt eländiga. Australiern kommer eldsländaren närmast med hänseende till konstlösheten af de redskap, som erfordras för lifvets uppehälle; men han kan likväl yfvas öfver sin bomerang, sitt spjut och sin kastkäpp, sitt sätt att klättra upp i träd, att spåra djur och jaga. Men fastän australiern sålunda torde vara öfverlägsen i konstfärdighet, följer deraf ingalunda, att han äfven är öfverlägsen i förståndsgåfvor; tvärt om skulle jag verkligen tro att motsatsen vore fallet, af hvad jag såg af eldsländarne, när de voro om bord och af hvad jag har läst om australierna.