Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/213

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
1834.]205
magelhaens sund.

ELFTE KAPITLET.


MAGELHAENS SUND. — SYDKUSTERNAS KLIMAT.


Magelhaens sund. — Port Famine. — Bestigning af Mont Tarn. — Skogar. — Ätlig svamp. — Djurlif. — Stor hafstång. — Vi lemna Eldslandet. — Lnftstrecket. — De sydliga kusternas fruktträd och naturalster. — Snögränsens höjd på Cordilleran. — Glacierernas nedstigande till hafvet. — Isbergs uppkomst. — Stenblocks förflyttning. — De antarktiska öarnes luftstreck och växtalster. — Frusna djurkroppars bibehållande. — Återblick.


I slutet af maj 1834 inseglade vi för andra gången genom östra inloppet till Magelhaens sund. Landet på ömse sidor om denna del af sundet består af nästan jemna slätter liknande Patagoniens. Cap Negro, som ligger litet innanför det andra hafspasset, kan anses som den punkt, der landet börjar antaga Eldslandets utpräglade drag. På ostkusten, söder om sundet, sammanbinder på liknande sätt ett kulligt, parklikt landskap dessa tvenne länder, hvilka i nästan hvarje afseende äro hvarandras motsatser. Det är sannerligen öfverraskande att finna en sådan förändring i landskapet inom en rymd af tre mil. Om vi taga ett något större afstånd, såsom mellan Port Famine och Gregory-viken, d. v. s. tio mil, är skilnaden ännu mera förvånande. På det förra stället hafva vi afrundade berg, dolda af ogenomträngliga skogar, hvilka genomdränkas af det regn, som bildats genom oupphörliga stormar, då det deremot vid Cap Gregory råder en klar och mörkblå himmel öfver torra och ofruktbara slätter. Fastän snabba, oroliga och icke inskränkta genom några synliga gränser, tyckas luftströmmarne[1] liksom en flod i sin bädd, följa ett regelbundet bestämdt lopp.

Under vårt förra besök i januari råkade vi vid Cap Gregory på de ryktbara så kallade jättelika patagonierna, hvilka gåfvo oss ett hjertligt emottagande. Deras längd tyckes ansenligare än den verkligen är genom deras stora guanacomantlar, deras långa, fladdrande hår och deras utseende i allmänhet. I medeltal är deras

  1. De sydvestliga briserna äro i allmänhet mycket torra. Då vi den 29 jan. voro för ankar vid Cap Gregory, antecknades: en mycket svår storm från W. t. S. med klar himmel och få strömoln, luftvärmen 14°, daggpunkten 2°, skilnad, 12°. Den 15 jan. vid hamnen St. Julian: på morgonen lätta vindar med mycket regn, åtföljda af en mycket stark by med regn, öfvergick till svår storm med tunga moln, klarnade, blåste mycket styft från S. S. W. Luftvärmen 15°, daggpunkten 5°, skilnad 10°.