Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
212[kap. xi.
magelhaens sund. — sydkusternas klimat.

motsatserna, så väl i luftstreck som landets hela utseende mellan Eldslandet och Patagonien, och skilnaden ådagalägges ytterligare i insektfaunan. Jag tror icke att de hafva en art gemensam, åtminstone är insekternas karakter mycket olika.

Om vi vända oss från landet till hafvet, så skola vi finna det senare lika ymnigt försedt med lefvande varelser, som det förra är torftigt utrustadt med dylika. Öfverallt på jorden lemnar en klippig och delvis skyddad strand inom en gifven rymd uppehälle åt ett kanske större antal djurindivider än något annat läge. Det finnes ett hafsalster, som till följe af sin betydenhet förtjenar en särskilt beskrifning. Det är ”kelp” eller Macrocystis pyrifera. Denna alg växer på alla klippor från lågvattenmärket till ett stort djup, både på yttre kusten och inom kanalerna[1]. Jag tror att man under Adventures och Beagles resor icke upptäckte en enda klippa nära ytan, utan att denna flytande hafsalg var förtöjd vid densamma. Den goda tjenst den sålunda lemnar de fartyg, hvilka segla vid denna stormiga kust, är påtaglig och den har säkert räddat många från skeppsbrott. Jag känner få ting så förvånande, som att se denna växt trifvas och växa midt ibland det vestra hafvets stora brottsjöar, hvilka ingen klippmassa, den må vara aldrig så hård, länge kan motstå. Stjelken är rund, slemmig och slät och håller sällan en tum i tvärmått Några stjelkar tillsamman äro tillräckligt starka att kunna uppbära tyngden af de stora, lösa stenar, vid hvilka de sitta fastvuxna i hafsvikarne inne i landet. Och dock äro somliga af dessa stenar så tunga, att en person knappast kunde lyfta dem in i båten, sedan man dragit upp dem till ytan. Kapten Cook säger i sin andra resa, att denna växt vid Kerguelens land höjer sig från ett större djup än tjugufyra famnar; ”och emedan den icke växer i lodrät riktning, utan bildar en mycket skarp vinkel med bottnen och mycket af densamma sedan utbreder sig många famnar på hafsytan, har jag berättigade skäl att påstå det somliga af dessa alger växa till en längd af sextio famnar och deröfver”. Jag tror icke att stammen till någon annan växt uppnår en så stor längd, som tre hundra sextio fot, såsom kapten Cook uppgifver. Kapten Fitz Roy fann dessutom, att den växte upp från det större djupet af fyratiofem

  1. Dess geografiska utbredning är mycket stor. Den finnes från de sydligaste holmarne vid Cap Horn ända till 43:e breddgraden på ostkusten, hvarom mr. Stokes upplyst mig; men på vestkusten såsom dr. Hooker säger mig, utbreder han sig till San Fransisco i Kalifornien och kanske ända till Kamtschatka. Vi få på detta sätt en ansenlig latituds-utsträckning och då Cook, som noga måste hafva känt till arten, fann den vid Kerguelens Land, icke heller mindre än 140° i longitud.