Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/224

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
216[kap. xi.
magelhaens sund. — sydkusternas klimat.

en mycket ansenligare storlek och starkare skal än motsvarande arter i norra halfklotet. En stor Voluta är allmän i södra Eldslandet och vid Falklands-öarne. Vid Bahia Blanca på 39:e breddgraden voro tre Oliva-arter (en mycket stor), en eller två Volutæ och en Terebra de allmännaste snäckorna. Nu äro dessa bland de tropiken mest utmärkande formerna. Det är tvifvelaktigt huruvida ens en liten Oliva-art lefver på sydkusten af Europa och det finnes der inga arter af de begge andra slägtena. Om en geolog under 39:e breddgraden på Portugals kust skulle finna ett jordlager, som innehölle talrika snäckor tillhörande tre arter af slägtet Oliva, en Voluta och en Terebra, skulle han sannolikt påstå, att klimatet under deras lifstid måste hafva varit tropiskt; men att döma efter förhållandet vid Sydamerika skulle en sådan slutsats vara falsk.

Eldslandets likformiga, fuktiga och blåsiga klimat utsträcker sig med blott ringa värmestegring flera breddgrader utåt Sydamerikas vestkust, och ända till 100 mil norr om Cap Horn hafva skogarne ett mycket lika utseende. Såsom ett bevis på det likformiga klimatet till och med 50 eller 60 mil ännu nordligare, kan jag nämna att i Chiloe (som ligger på en breddgrad, motsvarande norra Spaniens) frambringar persikan sällan mogen frukt, under det att smultron och äpplen trifvas förträffligt. Äfven korn och hveteskördarna föras ofta under tak för att torkas och bringas till mognad. Vid Valdivia, på samma breddgrad (40°) som Madrid, mogna vindrufvor och fikon, men äro ej vanliga; oliver mogna sällan, icke ens delvis och pomeranser alls icke, ehuru, som man vet, dessa frukter trifvas förträffligt på motsvarande breddgrader i Europa; och äfven i Sydamerika vid Rio Negro, under nästan samma breddgrad som Valdivia, odlas convolvulus (söt potatis), medan vindrufvor, fikon, oliver, pomeranser, vatten- och myskmeloner bära ymnig frukt. Ehuru det fuktiga och likformiga klimatet i Chiloe och på kusten norr och söder derom är så ogynsamt för våra frukter, så täfla likväl från 45:e—38:e breddgraden de inhemska skogarne nästan i yppighet med dem i de glödande trakterna inom tropikerna. Ståtliga träd af många slag med slät och bjert färgad bark äro öfverhöljda med parasitiska monokotyledoner; stora och utsökt vackra ormbunkar äro talrika; och trädlika gräsarter omslingra träden till en hopsnärjd massa på en höjd af trettio eller fyratio fot öfver marken. Palmträd växa på 37:e breddgraden; ett trädartadt gräs, mycket likt bamburöret, på den 40:e, och en annan närstående art af ansenlig längd, men icke upprätt, frodas äfven så långt i söder som på den 45:e.

Ett likformigt klimat, som sannolikt härrör af hafvets stora vidd i jemförelse med landet, tyckes utsträcka sig öfver större