Valparaisos närmaste omgifningar äro icke mycket inbringande för naturforskaren, emedan under den långa sommaren vinden ständigt blåser från söder och något från land, så att det under denna tid aldrig regnar. Under de tre vintermånaderna sker detta likväl tillräckligt ymnigt. Till följe häraf är växtligheten mycket torftig, så att inga träd finnas, utom i några djupa dalar, och endast litet gräs samt några låga buskar äro spridda öfver de mindre branta delarne af bergen. Afbrottet är högst slående, om vi besinna, att 60 mil längre söderut denna sida af Anderna är helt och hållet dold af en enda ogenomtränglig skog. Under det jag gjorde mina naturhistoriska samlingar, företog jag åtskilliga långa fotvandringar. Trakten är behaglig för dylika utflykter. Många mycket vackra blommor växa här och, såsom fallet är i de flesta torra klimat, ega örterna och buskarne starka och egendomliga lukter, så att till och med kläderna bli parfymerade genom att snudda emot dem. Jag upphörde aldrig att förvåna mig öfver att finna hvarje ny dag lika vacker som den föregående. Hvilken skilnad i lifvets njutning åstadkommer icke luftstrecket! Huru motsatta äro icke de känslor, med hvilka man skådar mörka berg halft inhöljda i moln, mot dem, med hvilka man betraktar en annan bergskedja genom en vacker dags violblå töcken. Den förra anblicken kan för en stund vara mycket upplyftande; men den andra andas idel glädje och lefnadslust.
Den 14 augusti. — Jag begaf mig ut på en ridfärd i afsigt att geologiskt undersöka de nedersta delarne af Anderna, de enda, som på denna årstid icke äro öfverhöljda af vintersnön. Vår första dags ridt gick norrut långs med hafskusten. Efter mörkningen uppnådde vi haciendan Quintero, det landtgods, som förr tillhörde lord Cochrane. Ändamålet med min ditresa var att se de stora snäckbankar, som ligga några alnar öfver hafsytan och brännas till kalk. Bevisen för hela denna kustlinies höjning äro otvifvelaktiga; på några hundra fots höjd äro skal med ett ålderdomligt utseende talrika och jag fann några på 1,350 fots höjd. Dessa skal ligga antingen lösa på ytan eller äro de inbäddade i en svartröd växtmylla. Jag öfverraskades mycket af att under mikroskopet finna denna växtmylla verkligen vara hafsgyttja, full med smådelar af organiska kroppar.
Den 15 augusti. — Vi återvände till Quillota-dalen. Trakten var högst behaglig, just sådan som skalderna skulle kalla idyllisk; gröna, öppna ängslappar, åtskilda af små dalar med bäckar, och hyddorna, hvilka vi kunna föreställa oss som herdarnes, spridda på kullarnes sidor. Vi voro tvungna att gå öfver bergsryggen
