bete. En gång om året är det en stor ”rodeo”, då alla djuren drifvas ned, räknas, märkas och ett bestämdt antal afskiljas för att gödas på de vattnade fälten. Hvete odlas i allmänhet, äfvensom majs; dock utgör ett slags böna det hufvudsakliga födoämnet för den simpla arbetaren. Köksträdgårdarne framalstra en öfverflödande myckenhet af persikor, fikon och drufvor. Med alla dessa fördelar borde landets invånare vara mycket mera välmående än de verkligen äro.
Den 16 augusti. — Haciendans förvaltare hade den godheten att lemna mig en vägvisare och nya hästar, och på morgonen begåfvo vi oss af för att bestiga Campanan eller Klockberget, hvilket är 6,500 fot högt. Ridstigarne voro mycket dåliga, men såväl geologien, som utsigten ersatte rikligt besväret. Om aftonen anlände vi till en källa, som kallades Agua del Guanaco och är belägen på en ansenlig höjd. Detta måste vara ett mycket gammalt namn, ty det är många år sedan något guanaco drack af dess vatten. Under uppstigandet såg jag att endast buskar växte på bergets norra sluttning, under det att en omkring femton fot hög bambu-art fans på den södra. På några ställen växte palmer och jag öfverraskades af att se en på åtminstone 4,500 fots höjd. Dessa palmer äro fula träd för att tillhöra en så vacker familj. Deras stam är mycket tjock och af besynnerlig skapnad, i det han är tjockare på midten än vid foten eller i toppen. De äro ytterst talrika i vissa delar af Chile och värdefulla, emedan ett slags sirup beredes af safven. På en egendom nära Petorca försökte man att räkna dem, men afstod från försöket, sedan man räknat några hundratusen. Årligen tidigt på våren i augusti månad nedhuggas ganska många och när stammen ligger på marken, afskäres bladkronan. Safven begynner derefter genast att rinna från öfre ändan och fortfar så i flera månader; det är likväl nödvändigt att en tunn skifva hvar morgon afskäres från ändan, så att derigenom en ny yta blottas. Ett godt träd lemnar hundrasextiofem kannor och dessa måste hafva funnits i kärlen hos den skenbarligen torra stammen. Det påstås att safven rinner mycket fortare på de dagar då solen är mycket varm, äfvensom att det är oundgängligen nödvändigt att när trädet nedhugges, laga att det faller med toppändan uppåt, på sidan om kullen; ty om det faller nedåt, utflyter knappast någon saf, ehuru man i detta fall kunde föreställa sig, att denna rörelse, i stället för att hejdas, skulle påskyndas af tyngdkraften. Safven hopkokas derefter och kallas då sirup, hvilken den mycket liknar till smaken.
Vi afsadlade våra hästar invid källan och gjorde oss i ordning att stanna der öfver natten. Qvällen var vacker och luften
