torfbildningen. Nya blad följa alltjemt på hvarandra rundt omkring den mellersta rothalsen; de lägre bortdö snart och om man följer en rot nedåt i torfven, kan man se huru bladen, som ännu qvarsitta på sin plats, befinna sig på alla stadier af sönderdelning till dess allt blandas i en oredig massa. Astelian biträdes af några få andra växter — här och der en liten krypande myrten (M. nummularia) med en trädartad stam, som våra lingon, och söta bär — en Empetrum (E. rubrum) lik vår ljung — en säfart (Juncus grandiflorus), hvilka äro nästan de enda, som växa på den morasiga ytan. Ehuru dessa växter hafva en mycket stor likhet med de engelska arterna af samma slägten, äro de likväl skilda. På de jemnare ställena af landet är torfvens yta sönderdelad af små vattenpölar, hvilka stå på olika höjd och se ut som om de vore gräfda. Små vattenrännilar, hvilka flyta under marken, fullända sönderdelningen af växtämnet och gifva fasthet åt det hela.
Klimatet i södra delen af Amerika tyckes vara synnerligt gynsamt för torfbildningen. På Falklands-öarne förvandlas nästan hvarje växtart, till och med det grofva gräs, som betäcker hela landets yta, till detta ämne; knappast någon lokalitet hämmar dess tillväxt; några bäddar äro ända till tolf fot tjocka och den lägre delen blir, torkad, så fast, att han knappast kan brinna. Ehuru hvarje växt lemnar sitt bidrag, så är likväl Astelian på de flesta ställena den verksammaste, hvilket är en egen omständighet, emedan det är så olika med förhållandet i Europa; ty ingenstädes i Sydamerika såg jag mossa genom sitt förmultnande bilda någon del af torfven. Med afseende på den nordliga gräns, vid hvilken luftstrecket tillåter detta egendomliga slags långsamma sönderdelning, hvilken är nödvändig för torfbildningen, tror jag att på Chiloe (lat. 41°—42°) ingen tydlig torf förekommer, ehuru der finnes mycken myrartad mark; men på de tre grader längre söderut belägna Chonos-öarne, hafva vi sett att den är ymnig. På ostkusten i La Plata (lat. 35°) berättade mig en der bosatt spanjor, som hade varit i Irland, att han ofta hade sökt efter detta ämne, men aldrig varit i stånd att finna något. Såsom det mest liknande visade han mig en svart myrjord, så genomträngd med rötter, att den åstadkom en ytterst långsam och ofullständig förbränning.
Faunan på dessa små öar i Chonos-gruppen är, såsom man kunde hafva väntat sig, mycket fattig. Af däggdjur äro två i vatten lefvande arter vanliga: Myopotamus Coypus (lik en bäfver, men med rund svans) är väl känd för sitt fina skinn, hvilket är ett föremål för handel utåt La Platas bifloder. Här lefver han likväl nästan uteslutande i hafsvatten, ett förhållande, som man sagt stundom inträffa med den store gnagaren Capybara. En liten
