Hoppa till innehållet

Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/295

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
1835.]287
väderleken.

hufvudsakligast gjorts om sommaren, måste denna vind vara en öfre tillbakagående ström; ty piken på Teneriffa med obetydligare höjd och belägen på 28:e breddgraden, ligger likaledes inom en öfre tillbakagående ström. Det tyckes till en början vara underligt, att passadvinden långs med norra delarne af Chile och på kusten af Peru skulle blåsa i en så sydlig riktning, som den gör; men när vi besinna, att Cordilleran, som löper i norr och söder, likt en stor mur afskär hela djupet af den lägre atmosferiska strömmen, så kunna vi lätt inse, att passadvinden måste dragas åt norr långs med bergen mot eqvatorialtrakterna och sålunda förlora en del af den ostliga rörelse, som den eljest skulle hafva vunnit till följe af jordens kringrullning. I Mendoza, vid östra foten af Anderna, skola tidtals inträffa långvariga vindstillor, likasom ofta der skocka sig moln, hvilka hota med regn och blåst, fastän de blifva utan någon vidare påföljd. Vi kunna föreställa oss att den österifrån kommande och på detta sätt af bergväggarne hejdade vinden, måste blifva stillastående och oregelbunden i sina rörelser.

Sedan vi öfverfarit Peuquenes, nedstego vi i en bergig trakt, som ligger emellan de begge hufvudkedjorna och slogo der upp vårt qvarter för natten. Vi voro nu i republiken Mendoza. Höjden öfver hafvet gick sannolikt icke under 11,000 fot och växtligheten var följaktligen ytterst klen. Roten af en liten buskväxt tjenar till bränsle, men den gaf en usel eld och blåsten var genomträngande kall. Som jag var mycket trött af mitt dagsarbete, så lagade jag i ordning min bädd så fort som möjligt och gick till hvila. Vid midnatt såg jag att himmeln plötsligt blef öfverdragen med moln, hvarföre jag väckte mulåsnedrifvaren för att få veta om vi hade att befara dåligt väder; men han sade, att utan åska och blixt var det icke någon fara för svårt yrväder. Faran är öfverhängande och svårigheten, att sedan komma undan är stor, om man blir öfverraskad af svårt väder emellan de begge bergskedjorna. En viss grotta erbjuder den enda tillflyktsorten. Mr. Caldcleugh, som en gång gick öfver berget på just samma dag, qvarhölls der någon tid af ett häftigt snöfall. Casuchas eller tillflyktshus hafva icke blifvit uppförda i detta pass såsom i Uspallatapasset och derföre är Portillon föga besökt under hösten. Jag får här anmärka, att det aldrig regnar inom hufvud-Cordilleran, ty om sommaren är himmeln klar och om vintern förekomma endast yrväder.

På det ställe der vi sofvo, kokade vattnet naturligtvis, till följe af det minskade lufttrycket, vid en lägre värmegrad än det gör i ett mindre högt beläget land, hvarvid förhållandet är motsatt det med en Papins gryta. Följaktligen voro potäterna, sedan de legat någrat immar i kokande vatten, nästan lika hårda som förut.