terasser, som sträcka sig långs med hela patagoniska kusten. De hafva tvifvelsutan bildats genom hafvets denuderande förmåga under de långa hvilotiderna i landets småningom skeende höjning.
Skal af många ännu lefvande arter ligga icke blott på ytan af terrasserna vid Coquimbo (till en höjd af 250 fot), utan äro äfven inbäddade i en lös kalksten, hvilken på somliga ställen har en mäktighet af från tjugu till trettio fot, men föga utsträckning. Dessa yngre bäddar hvila på en gammal tertiärbildning, hvilken innehåller skal, som synbarligen äro af utdöda arter. Ehuru jag undersökte flera hundra mil af Sydamerikas kust, så väl på den sidan, som ligger åt Stilla hafvet, som på Atlantiska sidan, fann jag inga regelbundna lager, som innehöllo hafssnäckor af nya arter, utom på detta ställe samt på några få punkter norrut på vägen åt Guasco. Detta tyckes mig en ganska märklig omständighet; emedan den förklaring, som geologerna vanligen gifva, när i någon trakt det felas lagrade fossilförande bildningar af någon viss period, nämligen att ytan då utgjorde torrt land, icke duger här; ty vi veta af de skal, som ligga strödda på ytan eller inbäddade i den lösa sanden eller myllan, att landet på en sträcka af hundratals mil långs med begge kustlinierna under senare tider legat under hafvet. Förklaringen måste derför sökas i den omständigheten, att hela södra delen af Sydamerika under lång tid varit stadd i långsam höjning, och att för den skull alla ämnen, som blifvit aflagrade långs med stranden i grundt vatten, måste snart hafva lyftats i dagen och långsamt blifvit utsatta för strandsvallets tärande inverkan; men det är endast i jemförelsevis grundt vatten, som de flesta arterna af i hafvet lefvande varelser kunna trifvas, och det är uppenbarligen omöjligt, att lager af någon stor mäktighet kunnat afsättas i sådant vatten. För att visa den ofantliga kraften hos hafvets afnötande verksamhet vid kusten, behöfver jag endast erinra om de stora klintarne långs med Patagoniens nuvarande kust och om de branter eller forntida hafsklintar, som höja sig ofvanom hvarandra utåt samma kust.
Den underliggande tertiär-formationen vid Coquimbo tyckes vara af nästan samma ålder som åtskilliga aflagringar på kusten af Chile (af hvilka den vid Navedad är den förnämsta) samt med den stora patagoniska formationen. Både vid Navedad och i Patagonien finnas bevis för att efter de der inbäddade snäckornas död, en sänkning af flera hundra fot inträffat, äfvensom en derpå följande höjning. Man kan då helt naturligen fråga, huru det kommer sig, att ehuru inga vidsträckta fossilförande aflagringar från den nya eller från någon emellan denna och den gamla
