Den 28 juni. — Vi fortforo att småningom stiga uppför, hvarvid dalen slutligen förvandlades till en smal klyfta. Vi sågo under dagens lopp åtskilliga guanacos, äfvensom spår af den närstående arten vicunja. Det senare djuret är i hög grad alpinskt till sina lefnadsvanor; och då det sällan går nedanför gränsen för den eviga snön, har det sitt tillhåll i ännu högre och ödsligare nejder än guanacon. Det enda djur vi dessutom sågo i någon mängd, var en liten räf. Jag förmodar, att detta djur lefver på möss och andra små gnagare, hvilka så länge den minsta växtlighet finnes, i stora skaror lifnära sig på mycket ödsliga trakter. I Patagonien är det fullt med dessa små djur, äfven invid salinerna, der man aldrig kan finna en droppe sött vatten utom dagg. Näst ödlorna, tyckas råttor ega förmågan att lifnära sig på de minsta och torraste delar af jorden, äfven på holmar midt i stora haf.
Landskapet visade öfverallt en ödslighet, som förhöjdes och gjordes mera påtaglig genom en klar, molnfri himmel. För en stund kan en sådan tafla vara upplyftande, men denna känsla kan icke fortfara och taflan förlorar då allt intresse. Vi tillbragte natten vid foten af ”primera linea” eller den första vattendelaren. Strömmarne flyta likväl icke på östra sidan åt Atlanten, utan till en högländt trakt, midt uti hvilken finnes en stor saltsjö eller salina, hvilken sålunda bildar ett kaspiskt haf i smått på kanske tiotusen fots höjd. Det fans några ansenliga snöfält på det ställe, der vi tillbragte natten; men de qvarligga icke året om. Vindarne lyda i dessa högländta nejder mycket regelbundna lagar: dagligen blåser en frisk bris uppför dalen och om natten ett par timmar efter solnedgången nedrusar luften från de ofvanför varande trakterna såsom genom en skorsten. Denna natt blåste det en ordentlig storm och luftvärmen måste hafva varit betydligt under fryspunkten, ty vattnet i ett kärl förvandlades snart till en isklump. Inga kläder tycktes sätta något hinder mot luften. Jag led mycket af kölden, så att jag icke kunde sofva och om morgonen uppsteg helt stel och genomfrusen.
I Cordilleran längre söderut förlora ofta menniskor lifvet under yrväder; men här händer det stundom af en annan orsak. Min vägvisare for som fjorton års gosse med ett sällskap i maj månad öfver Cordilleran, och då de voro i de mellersta delarne, uppkom en häftig storm, så att karlarne knappast kunde hålla sig på mulåsnorna och stenar flögo utåt marken. Dagen var klar och icke en snöflinga föll, men värmegraden var låg. Det är sannolikt, att termometern icke kunde hafva stått många grader under fryspunkten; men dess inverkan på deras kroppar, som voro illa skyddade af kläder, måste hafva stått i förhållande till hastigheten
