hvilka de äro närmast beslägtade; deremot är måsen nästan större. De begge ugglorna, svalan, alla tre arterna af härmfågeln, dufvan i anseende till hennes särskilta färger, ehuru icke till hela hennes fjäderbeklädnad, snäppan och måsen, hafva likaledes mörkare färger än de liknande arterna; och härmfågeln och snäppan mörkare än något annat af de fyra slägtena. Med undantag af en gärdsmyg med ett vackert, gult bröst och en flugsnappare med skarlakansfärgad hufva och bröst, hafva inga fåglar lysande färger, hvilket man dock borde kunnat vänta inom ett tropiskt landområde. Till följe häraf skulle det tyckas sannolikt, att samma orsaker, som här göra de inflyttande fåglarne af vissa arter mindre, äfven göra de flesta för Galapagos-öarne egna fåglarne småvuxna, äfvensom i allmänhet mera mörkfärgade. Alla härvarande växter hafva ett tvinande, örtlikt utseende och jag såg icke en enda vacker blomma; äfven insekterna äro små och mörkfärgade och, såsom Waterhouse yttrat till mig, finnes i deras utseende intet, som skulle hafva kommit honom att föreställa sig att de härröra från ett land under eqvatorn. Fåglar, växter och insekter hafva en ökenkarakter, och deras färger äro icke mera lysande, än hos motsvarande naturalster i södra Patagonien. Vi kunna derföre göra den slutsatsen, att de hos naturalstren under tropikerna vanliga brokiga färgerna icke alls stå i samband hvarken med värmet eller ljuset i nämda trakter, utan med någon annan orsak, kanske den, att lifsvilkoren i allmänhet der äro gynnsammare.
Vi skola nu vända oss till kräldjurens klass, hvilken gifver dessa öars fauna sin största egendomlighet. Arterna äro icke talrika, men individernas antal inom hvarje art är utomordentligt stort. Här finnes en liten ödla, som tillhör ett sydamerikanskt slägte samt tvenne arter (och möjligen flera) af Amblyrhynchus, ett slägte, som är inskränkt till Galapagos-öarna. En orm förekommer mycket allmänt och Bibron säger, att den är identisk med Chiles Psammophis Temminckii. Jag tror, att det finnes mer än en art hafssköldpaddor, och af landsköldpaddor finnas, såsom jag snart skall visa, två eller tre arter eller raser. Paddor och grodor finnas icke alls. Jag förvånades häröfver, då jag betänkte huru lämpliga de milda och fuktiga skogarne tycktes vara för dem. Detta erinrade mig om den anmärkning af Bory St. Vincent, att intet djur af denna familj finnes på någon af de vulkaniska öarne i de stora verldshafven. Så vidt jag kunnat utfinna af olika arbeten, tyckes detta hålla streck för hela Stilla hafvet och äfven för de största Sandwichs-öarna. Mauritius gör ett skenbart undantag, ty der såg jag Rana mascariensis i stor mängd. Man säger att denna groda nu finnes på Seychellerna, Madagascar och Bourbon;
