Infödingarne hade ett vigtigt skäl för att bortrödja skogen, ty ormbunken, som fordom var det förnämsta födoämnet, trifves endast i de öppna uthuggningarne. Den nästan fullkomliga bristen på sällskapligt växande gräs, hvilket utgör ett så märkligt drag i denna ös flora, kan kanske förklaras deraf, att landet fordom varit betäckt med skogsträd.
Marken är vulkanisk; ty på flera ställen gingo vi öfver slaggig lava, och man kunde tydligen urskilja kratrar på åtskilliga af de angränsande bergen. Ehuru landskapet ingenstädes är vackert och endast tillfälligtvis täckt, hade jag mycket nöje af min vandring, och skulle haft ännu mer, om min följeslagare, höfdingen, icke hade egt en så ovanlig språksamhet. Jag kände endast tre ord: »god», »dålig» och »ja», och med dessa besvarade jag alla hans anmärkningar, naturligtvis utan att ha förstått ett ord af hvad han sade. Detta var likväl alldeles tillräckligt; jag var en uppmärksam åhörare, en angenäm person och han upphörde aldrig att tala till mig.
Slutligen framkommo vi till Waimate. Sedan vi hade färdats öfver hela mil af obebodt, onyttigt land, var den plötsliga anblicken af ett engelskt landthus och dess välskötta åkrar, lagda der liksom med ett trollspö, ytterst angenäm. Som mr. Williams icke var hemma, erhöll jag ett hjertligt emottagande i mr. Davies hus. Sedan vi druckit te, företogo vi en vandring omkring godset. I Waimate finnas tre stora hus, der missionärerna bo och invid dem ligga de infödda arbetarnes hyddor. På en närbelägen sluttning stodo vackra skördar af korn och hvete i fulla ax och på ett annat ställe fält med potates och klöfver. Men jag kan icke försöka att beskrifva allt hvad jag såg. Der funnos stora trädgårdar med alla de frukter och växter, som England frambringar, jemte många, som tillhöra ett varmare luftstreck. Jag vill exempelvis anföra sparris, bönor, gurkor, rabarber, äpplen, päron, fikon, aprikoser, persikor, vindrufvor, oliver, krusbär, vinbär, humle, ginst till inhägnader och engelska ekar, äfvensom många slags blommor. Kring sjelfva gården voro stall, en trösklada med sin kastmaskin, en smedja, och på marken plogbillar och andra verktyg. Midt i alltsammans låg en lycklig blandning af svin och fjäderfä, hvilka hvilade välbehagligt tillsamman, liksom på hvarje engelsk förpaktargård. På några hundra alnars afstånd, der vattnet i en liten bäck hade blifvit uppdämdt till en dam, fans en stor och bastant bygd vattenqvarn.
Allt detta var så mycket mera öfverraskande, då man besinnar att fem år förut endast ormbunkar frodades här. Dessutom hafva af missionärerna inlärda, infödda arbetare åstadkommit hela
