Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
1832.]31
myror.

En liten svart myra flyttar stundom i tallösa skaror. Min uppmärksamhet fästades en dag i Bahia på en mängd spindlar, kackerlackor och andra insekter, samt några ödlor, hvilka i största oro hastade öfver en bar fläck på marken. Ett litet stycke bakom var hvarje stjelk och blad svart af en liten myra. Då myrflocken hade kommit öfver den kala fläcken, delade den sig och tog vägen utför en gammal mur. På detta vis instängdes många insekter och de bemödanden, som de stackars små kräken gjorde för att undgå en sådan död, voro förunderliga. När myrorna kommo till vägen, ändrade de kosa och gingo åter uppför muren i smala kolonner. Då jag lade en sten, så att den låg i vägen för en af kolonnerna, anföll hela truppen den och drog sig derefter genast tillbaka. Strax efteråt gjorde en annan trupp anfall och då icke heller den lyckades få bort den, afstodo de helt och hållet från denna marschruta. Om de hade gått en tum åt sidan skulle kolonnen hafva undvikit stenen och de skulle tvifvelsutan hafva gjort det, i fall stenen från början hade legat der. Men då de hade blifvit anfallna, så föraktade de små, lejonhjertade krigarne tanken på att gifva vika.

Vissa getinglika insekter, som bygga lerceller för sina larver i hörnen af verandorna, äro mycket talrika i grannskapet af Rio. Dessa celler fylla de med halfdöda spindlar och larver, hvilka de på ett förundransvärdt sätt synas veta stinga, så att de förlama dem utan att döda dem, till dess deras egna ägg utkläckas, då larverna äta af denna vämjeliga massa af maktlösa, till hälften dödade offer — en anblick, som af en för sin vetenskap nitälskande insektsamlare blifvit skildrad såsom intressant och angenäm! Jag var en dag mycket intresserad af att betrakta en strid på lif och död emellan en Pepsis och en stor spindel af slägtet Lycosa. Getingen gjorde ett plötsligt anlopp mot sitt byte och flög derpå bort. Spindeln hade tydligen blifvit sårad, ty då han försökte att fly, föll han ned för en liten sluttning, men hade ännu tillräcklig styrka till att krypa in i en tät grästufva. Getingen återvände snart och tycktes öfverraskad af att icke genast finna sitt offer. Han började då en lika ordentlig spårjagt efter detsamma som någonsin en hund efter räfven, i det han gjorde korta halfcirkelformiga slag, och hela tiden hastigt dallrade med antenner och vingar. Ehuru väl dold, upptäcktes spindeln snart, och getingen, som synbarligen ännu fruktade sin motståndares käkar, gaf denne, efter mycket manövrerande, tvenne styng på undre sidan af thorax. Sedan han derefter med sina antenner