Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/390

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
382[kap. xix.
australien.

NITTONDE KAPITLET.


AUSTRALIEN.


Sidney. — Utflygt till Bathurst. — Skogarnes utseende. — Infödingar. — Deras utdöende. — Smitta alstrad af friska menniskor, när de komma i beröring med andra. — Blå bergen. — Anblick af de stora hafsvik-lika dalarne. — Deras uppkomst och bildning. — Allmänt utbredd höflighet bland det lägre folket i Bathurst. — Samhällets tillstånd. — Van Diemens land. — Hobart Town. — Infödingarne alla förvisade. — Wellingtons berg. — Kung Georgs sund. — Landets dystra utseende. — Bald Head; aftryck af trädgrenar i kalktuff. — Infödingar. — Afsked från Australien.


Den 12 januari 1836. — En lätt bris förde oss tidigt på morgonen mot inloppet till Port Jackson. I stället för att varseblifva ett grönskande land med vackra hus, erinrade oss en gulaktig klippa om Patagoniens kust. Endast en af hvit sten uppförd enslig fyrbåk sade oss, att vi voro i närheten af en stor och folkrik stad. Sedan man inkommit i hamnen, tyckes den vacker och rymlig, med klippformiga stränder af horizontelt lagrad kalksten. Det nästan jemna landet betäckes med sparsamma, busklika träd, som tala om ofruktbarhetens förbannelse. Allt efter som man kommer längre in, förbättras landets utseende, i det vackra villor och täcka landthus ligga spridda här och der utmed stranden. På afstånd angåfvo två till tre våningar höga stenhus och väderqvarnar på kanten af en sluttning, granskapet af Australiens hufvudstad.

Slutligen ankrade vi inom Sidney-bugten. Vi funno den lilla hamnen upptagen af flera stora skepp och omgifven af magasiner. Om qvällen gick jag genom staden och återvände full af beundran öfver allt hvad jag sett. Den är ett högst lysande vittnesbörd om britiska folkets makt. Här, i ett mindre lofvande land, hafva ett tjugotal af år åstadkommit vida mera, än lika många århundraden gjort i Sydamerika. Min första känsla var att lyckönska mig, att jag var född engelsman. Då jag sedermera såg litet mera af staden, föll kanske min beundran icke så litet. Men den är likväl en ganska vacker stad. Gatorna äro regelbundna, breda, snygga och hållas i utmärkt ordning. Husen hafva en ansenlig storlek och bodarne äro väl försedda. Man kan närmast förlikna den vid de stora förstäder, som sträcka sig utanför London och några andra stora engelska städer. Men icke ens vid London eller Birmingham ser man bevis på en sådan snabb tillväxt. Mängden af stora, nyss