vara ett föremål för fruktan hos brottslingarne i hemlandet. Straffångarnes kroppsliga behof tillgodoses temligen väl; deras utsigt till framtida frihet och välstånd är icke aflägsen, och efter ett godt uppförande viss. En »ticket of leave», hvilken gör en karl fri inom ett visst område, så länge han kan undvika misstanke, äfvensom brott, lemnas sedan han uppfört sig väl under ett visst antal år i förhållande till strafftidens längd; men allt detta oaktadt och äfven om man förbiser den föregående fängelsetiden och den ömkliga utresan, tror jag att de tillbringa dessa år under missnöje och missbelåtenhet. Såsom en man med omdöme anmärkte till mig, hafva straffångarne icke begrepp om något annat nöje än sinlig njutning och detta begär tillfredsställes icke. Den stora lockelse, som styrelsen eger, i att erbjuda benådning, jemte den djupa fasa de hysa för de afskilda straffkolonierna, tillintetgör förtroendet mellan fångarne och förekommer sålunda brott. Någonting sådant, som blygsel tyckes icke vara kändt, och härpå såg jag några mycket egendomliga prof; men märkvärdigt är hvad jag allmänt hörde omtalas, att det framstående draget hos den af straffångar bestående delen af befolkningen är feghet; ty ehuru somliga ofta nog blifva förtviflade och alldeles liknöjda för lifvet, kommer dock sällan en plan, som erfordrar kallt och uthålligt mod, till utförande. Det värsta draget i hela saken är dock, att ehuru något, som kan kallas laglig förbättring, förefinnes och jemförelsevis litet begås, som lagen kan åtkomma, så tyckes det dock icke komma i fråga, att någon förbättring i sedligt hänseende skulle ega rum. Väl underrättade personer försäkrade mig, att en straffånge, som ville försöka att bättra sig, icke skulle kunna det, så länge han lefde ihop med andra tjenare som voro straffångar, emedan hans lif då skulle blifva ett af odrägligt elände och förföljelse. Icke heller får man förglömma besmittelsen på förbrytareskeppen och i fängelserna, både här och i England. I det hela taget har man knappast vunnit det mål, som man åsyftat med en straffkoloni; ty såsom ett verkligt förbättringssystem, har den slagit fel, liksom kanske äfven hvarje annan plan skulle göra; men deremot har det lyckats, till en i hela historien kanske exempellös grad, att göra menniskor hederliga till det yttre, och förvandla i det ena halfklotet högst onyttiga förbrytare till nyttiga medborgare i det andra, och sålunda gifva upphof åt ett nytt och lysande land, en stor medelpunkt för civilisationen.
Den 30 januari. — Beagle seglade till Hobart Town i Van Diemens land. Den 5 februari efter en sex dagars öfverfärd, af hvilken den första hälften var vacker och den senare mycket kall och stormig, inlöpte vi i Stormviken, der vädret också
