Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/406

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
398[kap. xix.
van diemens land.

liknar i allmänhet Australiens; utom att den måhända är litet grönare och behagligare och betet mellan träden nästan ymnigare. En dag gjorde jag en lång fotvandring på den sidan viken, som ligger midt emot staden. Jag for öfver i en ångbåt, hvaraf två ständigt gå fram och tillbaka. Maskineriet i en af dessa båtar var helt och hållet förfärdigadt i denna koloni, hvilken då endast räknade trettiotre år från sin grundläggning! En annan dag besteg jag Wellingtons-berget. Jag tog med mig en vägvisare, ty jag gick vilse vid mitt första försök till följe af skogens täthet. Men min vägvisare var en enfaldig karl, som förde mig till den södra och fuktiga sidan af berget, der växtligheten var mycket yppig och der uppstigandet var nästan lika mödosamt, som på bergen i Eldslandet eller i Chiloe. Det kostade oss också fem och en half timmes svår klättring, innan vi uppnådde spetsen. På många ställen växte Eucalyptus till en ansenlig storlek och bildade en ståtlig skog. I somliga af de fuktigaste dalklyftorna frodades trädartade ormbunkar på ett utomordentligt vis. Jag såg en, som måste hafva varit åtminstone tjugu fot hög till der bladen vidtogo och som i omfång höll sina sex fot. Bladen bildade de vackraste solfjädrar och utbredde en dyster skymning, lik den under nattens första timme. Bergets topp är bred och flat, samt består af kantiga stycken af kal grönsten. Dess höjd är 3,200 fot öfver hafsytan. Dagen var strålande klar och vi hade en mycket vidsträckt utsigt. Mot norr tycktes landet bestå af en massa skogbeklädda berg, af ungefär enahanda höjd, som det, hvarpå vi stodo, och med lika jemnt afrundade konturer, medan det kuperade landet och vattnet mot söder, med sina många, sluttande vikar, låg lika tydligt för våra blickar som på en karta. Sedan vi stannat några timmar på toppen, funno vi en bättre väg att stiga ned för, men hunno icke till Beagle förr än klockan åtta, efter ett ansträngande dagsarbete.

Den 7 februari. — Beagle seglade från Van Diemens Land och anlände den 7:e påföljande månad till Kung Georgs Sund, beläget tätt vid Sydvestra ändan af Australien. Vi stannade der i åtta dagar, och tillbragte aldrig under vår resa en tråkigare och mindre lärorik tid. Då man ser landet från en höjd, tyckes det vara en skogig slätt, uppöfver hvilken här och der afrundade och delvis nakna granitkullar uppskjuta. En dag begaf jag mig ut jemte några personer, i hopp att få se en kängurujagt och vandrade ett godt stycke inåt landet. Öfverallt funno vi marken sandig och mycket mager; och bar den antingen en karg växtlighet af tunna, låga buskar och groft gräs, eller en skog af dvärgträd. Landskapet liknade det på den höga sandstensplatån i Blå