fans en som kallades Emu-dansen, i hvilken hvarje dansande utsträckte sin arm i krökt ställning, lik denna fågels hals. I en annan dans efterhärmade en person rörelserna af en känguru, som betar i skogarne, under det en annan kröp fram och låtsade genomborra honom med ett spjut. När begge stammarne deltogo i dansen, darrade marken af deras fotsteg och luften genljöd af deras vilda rop. Allesamman tycktes vara i upprymd sinnesstämning och när man såg denna grupp af nästan nakna gestalter vid skenet af de lågande eldarne, alla rörande sig i en ryslig samdrägt, bildade det hela en fullständig tafla af en festlighet bland de lägsta barbarer. I Eldslandet hafva vi sett många egendomliga uppträden i vildarnes lif, men aldrig, som jag tror, något, der de voro så upprymda och så fullkomligt obesvärade. Efter dansens slut bildade hela sällskapet en stor krets på marken, och kokt ris med socker delades omkring till allas förnöjelse.
Efter åtskilliga ledsamma uppskof till följe af disigt väder, seglade vi den 14 maj belåtna ut från Kung Georgs Sund på vår väg till Keelings ö. Farväl, Australien! Du är ett uppväxande barn och tvifvelsutan skall du en dag herrska som en stor furstinna i Södern; men du är för stor och ärelysten för att vinna tillgifvenhet och dock icke stor nog för att vinna vördnad. Jag lemnar dina stränder utan sorg eller saknad.
