Chamisso säger, när han beskrifver Radacks-öarne i vestra delen af Stilla hafvet, att ”hafvet för till dessa öar frön och frukter af mångahanda träd, af hvilka de flesta icke förr hafva vuxit här och tyckas ännu icke hafva förlorat sin groningsförmåga”. Man påstår äfven, att palmer och bambus från något ställe i den heta zonen och stammar af nordens tallar kastas i land der. Dessa tallar måste då hafva kommit från ett ofantligt afstånd. Dessa fakta äro högligen intressanta; och man kan icke betvifla, att om det funnes landfåglar att uppsamla fröen, när de först kastades i land och en mark, som vore mera passande för deras tillväxt än de lösa korallblocken, skulle äfven de mest afskilt belägna lagunöar med tiden komma att ega en vida rikare flora, än nu är fallet.
Förteckningen på landdjur är ännu fattigare. Några af småöarna bebos af råttor, hvilka infördes på ett fartyg från Mauritius, som led skeppsbrott här. Waterhouse anser dessa råttor identiska med den engelska arten, utom att de äro mindre och mycket mera bjert färgade. Det finnes inga egentliga landfåglar; ty en snäppa och en vattenrall (Rallus Phillippensis) tillhöra vadarefåglarne, ehuru de helt och hållet lefva bland det torra gräset. Man säger att fåglar af denna ordning förekomma på åtskilliga af de små låga öarne i Stilla hafvet. På Ascension, der ingen landfågel finnes, sköts en vattenrall (Porphyrio simplex) nära toppen af berget och den var tydligen en enslig, vilsekommen fågel. På Tristan d’Acunha, der det enligt Carmichael endast finnes två landfåglar, förekommer äfven en sothöna. Af dessa fakta tror jag, att näst efter de oräkneliga simfåglarne, vadare i allmänhet äro de första kolonisterna på små afskilda öar. Jag kan tillägga, att så ofta jag långt ute till sjös såg fåglar, hvilka icke tillhörde i hafvet lefvande arter, voro de alltid af denna ordning och följaktligen skulle de alltid blifva de tidigaste kolonisterna på någon aflägsen punkt.
Af kräldjur såg jag endast en liten ödla. Jag vinnlade mig om att samla alla slags insekter. Utom spindlar, som voro mycket talrika, funnos tretton arter[1]. Af dessa var endast en skalbagge. En liten myra svärmade i tusental under de lösa, torra korallblocken och var den enda verkliga insekt, som förekom i någon mängd. Ehuru de på land lefvande djuren och växterna sålunda voro fåtaliga, så är antalet af organiska varelser i sanning oändligt, om vi kasta blicken på det omgifvande hafvets vatten.
- ↑ De 13 arterna tillhöra följande ordningar; Coleoptera en liten Elater: Orthoptera en Gryllus och en Blatta; Hemiptera, en art; Homoptera två; Neuroptera en Chrysopa; Hymenoptera två myror; Nattfjärilar en Diopaea och en Pterophorus; Diptera två arter.
