Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/416

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
408[kap. xx.
keelings-ön. — korallbildningarne.

den höga kokospalmen uppskjuter, tydligt om vågornas skonslösa framfart. Icke heller medgifves någon rast eller hvila i denna kamp. Den starka dyning, som uppkommer genom den öfver ett vidsträckt område alltjemt åt ett håll blåsande passadvindens milda, men oafbrutna inverkan, förorsakar brottsjöar, som i styrka nästan likna dem, hvika uppstå under en storm i de tempererade trakterna, och hvilka aldrig upphöra att rasa. Det är omöjligt att betrakta dessa brottsjöar, utan att känna sig öfvertygad om att en ö, ehuru danad af de hårdaste bergarter, det må nu vara granit, porfyr eller qvarts, slutligen skulle gifva vika och förstöras af en så oemotståndlig makt. Och likväl stå dessa låga, obetydliga korallöar qvar och äro segrande; ty här tager en annan makt såsom motståndare del i striden. De organiska krafterna afsöndra det ena grandet kolsyrad kalk efter det andra ur de svallande vågorna och förena dem till en regelbunden bygnad. Låt orkanen upprycka tusentals väldiga block; hvad betyder det mot det sammanlagda arbetet af myriader byggmästare, hvilka arbeta genom dag och natt, år ut och år in? På detta vis se vi en polyps mjuka och gelélika kropp genom lifskrafternas verksamhet öfvervinna den stora mekaniska kraften hos hafsvågor, hvilka hvarken menniskans uppfinningsförmåga eller naturens liflösa verk med framgång skulle kunna motstå.

Vi återvände icke om bord förr än sent på qvällen; ty vi stannade en lång stund i lagunen och undersökte korallfälten och de jättelika musslorna af slägtet Chama, utur hvilka en person, om han stucke sin hand emellan ett par sådana skal, icke skulle vara i stånd taga bort den så länge djuret lefde. Vid slutet af lagunen öfverraskades jag mycket af att finna ett vidsträckt område, af en sjettedels mil i fyrkant, betäckt med en skog af fingreniga koraller, hvilka fastän de stodo upprätta, voro alla döda och förvittrade. I början kunde jag alls icke begripa orsaken; men sedan föll det mig in, att detta berodde på följande egendomliga sammanstötning af omständigheter. Först bör likväl nämnas, att koralldjuren genast dö, i fall de, om också blott för ett ögonblick, utsättas för solstrålarne i luften, så att gränsen för deras tillväxt uppåt bestämmes af gränsen för lägsta ebben. Af några gamla kartor tyckes det, som om den långa ön åt vindsidan fordom delades genom vidsträckta kanaler i åtskilliga små holmar. Detta antydes äfven deraf, att träden äro yngre på dessa delar. Under refvets forna tillstånd skulle en stark blåst, derigenom att den dref mera vatten öfver det yttre refvet, bidraga att höja vattenytan i lagunen. Nu verkar den på ett alldeles motsatt vis; ty så långt ifrån att vattnet inom lagunen skulle ökas genom strömmar